Sommarjobb dag 1
Idag klev jag upp halv 12. Jag var sisådär härligt utvilad, en konstig känsla måste jag säga, då jag inte sovit ut på flera veckor. Men det finns saker som är bättre än sömn, och har man sommarlov så.
I alla fall så har jag efter en varm dusch och en lunch åkt iväg till min första dag på ålderdomshemmet, det är ju bara 14 dagar kvar nu!
Gamla människor är tamefan ett eget folkslag, och dom är dessutom indelade i raser. Vissa av dom verkar hata allt och alla (spec tonårspojkar med krulligt hår), och vissa av dom verkar kunna uppskatta absolut allt.
Att jobba med människor som glömmer bort vem man är på en kvart, och som påpekar allt med ens utseende.
Det är t.ex. en bitter gammal gubbe där som hela dagen påpekat att jag inte kan komma från svergie med min hårfärg, vilket han upprepat sisådära en gång i kvarten. Sen har han även berättat för mig att jag har blå ögon, det har jag väll fått höra typ var 5 minut.
Men en gammal tant där var nästan gullig, hon pratar med allt och alla, och har hon väl börjat prata så kommer man inte därifrån.
Att se hon och en gubbe dära sitta och prata med varandra är riktigt underhållande, spec som dom pratar om 2 helt skilda saker.
Min förkylning är faktiskt bättre idag, så förhoppningsvis är jag frisk imorn och kan träna. Det skulle vara himlans skönt.
I alla fall så har jag efter en varm dusch och en lunch åkt iväg till min första dag på ålderdomshemmet, det är ju bara 14 dagar kvar nu!
Gamla människor är tamefan ett eget folkslag, och dom är dessutom indelade i raser. Vissa av dom verkar hata allt och alla (spec tonårspojkar med krulligt hår), och vissa av dom verkar kunna uppskatta absolut allt.
Att jobba med människor som glömmer bort vem man är på en kvart, och som påpekar allt med ens utseende.
Det är t.ex. en bitter gammal gubbe där som hela dagen påpekat att jag inte kan komma från svergie med min hårfärg, vilket han upprepat sisådära en gång i kvarten. Sen har han även berättat för mig att jag har blå ögon, det har jag väll fått höra typ var 5 minut.
Men en gammal tant där var nästan gullig, hon pratar med allt och alla, och har hon väl börjat prata så kommer man inte därifrån.
Att se hon och en gubbe dära sitta och prata med varandra är riktigt underhållande, spec som dom pratar om 2 helt skilda saker.
Min förkylning är faktiskt bättre idag, så förhoppningsvis är jag frisk imorn och kan träna. Det skulle vara himlans skönt.
Alla vägar har sitt pris
Det är sommar och utanför mitt fönster är löven gröna och en fin kvällssol letar sig in genom min halvöppna balkongdörr. Temperaturen i mitt rum är nog någonstans över 25, vilket är alldeles för varmt, jag har feber, ont i halsen och en huvudvärk som sitter någonstans bakom ögonen. Det känns lite som att dom ska tryckas ut. Fast egentligen så klagar jag inte, det är bara det att jag skulle vilja slänga av mig skorna och springa barfota på gräsmattan, ta en härlig joggintur och spendera timmar på gymmet med att träna.
Det är det som jag har tänkt göra med denhära bloggen, försöka uppnå åtminstone några inlägg i veckan redovisa hur min träning går, samtidigt som jag tänkte fylla den med det andra som händer i mitt liv. Jag har mina tvivel mot att jag lyckas, men försöka duger somsagt. Jag ska bara bli av med förkylningen, så ska jag komma i form. ( Jag har faktiskt gått upp 3 kilo sen sommarlovet började )
Som vanligt så spelas det musik på mitt rum, Lars Winnerbäck blandat med lite Håkan Hellström strömmar ut ur mina högtalare.
Jag har lessnat på bloggspace, det finns alldeles för mycket depp kvar där. Jag kan inte vara kvar där, för jag har liksom lämnat deppigheten.
Livet är rättvist, jag har sommarlov, en lätt solbränna på näsan och lockigt brunsvart hår. Jag får börja flera dagar i veckan med att vakna upp bredvid den finaste flickvänen man kan ha, och jag får hålla henne vaken med världens mysigaste kvällsprat.
Jag har en vän som jag kan dela glädje, sorg och musiksmak med, och jag är nästan syndfri. Jag är nämligen konfirmerad för cirka en vecka sedan.
Men som alltid så finns det en orm i paradiset.
Imorgon börjar mitt 3 veckor långa sommarjobb, om man nu kan kalla det för "jobb". Gamla människor, det finns fina sådana, dock inte mer än att jag kan räkna dom på min högra hand, farmor, farfar, mormor och morfar. Resten av den äldre skalan av jordens befolkning har en tendens att vara just "i vägen". Säg att man har varit och gymmat, man har bråttom till bussen men vill hinna springa förbi på konsum och köpa en gainomax. Japp, det första som händer är att man fastnar bakom en pensionär som går mitt mellan hyllorna och lämnar minimalt med utrymme mellan sig själv och hyllorna, jaja, man tränger sig förbi ändå, hittar sin gainomax och kämpar sig fram till kassan. Då står det någon pensionär framför en som först när dom kommer fram och expediten har blippat alla deras varor och säger vad det kostar börjar leta efter börsen, oftast i en alldeles för stor väska, med alldeles för mycket saker. Därefter så ska dom stå och räkna mynt, tappa mynt på golvet, börja om och räkna osv. Yes, då har man missat den bussen.
Tro nu inte att jag är en bitter människa, det är jag inte, jag är lycklig. Men jag känner bara en viss skeptis på att slänga bort 1/4 av sommarlovet på att jobba på ett ålderdomshem.
Men vi får väll se, det kanske blir roligt, det finns ju trots allt inga konsumköer där!
Det är det som jag har tänkt göra med denhära bloggen, försöka uppnå åtminstone några inlägg i veckan redovisa hur min träning går, samtidigt som jag tänkte fylla den med det andra som händer i mitt liv. Jag har mina tvivel mot att jag lyckas, men försöka duger somsagt. Jag ska bara bli av med förkylningen, så ska jag komma i form. ( Jag har faktiskt gått upp 3 kilo sen sommarlovet började )
Som vanligt så spelas det musik på mitt rum, Lars Winnerbäck blandat med lite Håkan Hellström strömmar ut ur mina högtalare.
Jag har lessnat på bloggspace, det finns alldeles för mycket depp kvar där. Jag kan inte vara kvar där, för jag har liksom lämnat deppigheten.
Livet är rättvist, jag har sommarlov, en lätt solbränna på näsan och lockigt brunsvart hår. Jag får börja flera dagar i veckan med att vakna upp bredvid den finaste flickvänen man kan ha, och jag får hålla henne vaken med världens mysigaste kvällsprat.
Jag har en vän som jag kan dela glädje, sorg och musiksmak med, och jag är nästan syndfri. Jag är nämligen konfirmerad för cirka en vecka sedan.
Men som alltid så finns det en orm i paradiset.
Imorgon börjar mitt 3 veckor långa sommarjobb, om man nu kan kalla det för "jobb". Gamla människor, det finns fina sådana, dock inte mer än att jag kan räkna dom på min högra hand, farmor, farfar, mormor och morfar. Resten av den äldre skalan av jordens befolkning har en tendens att vara just "i vägen". Säg att man har varit och gymmat, man har bråttom till bussen men vill hinna springa förbi på konsum och köpa en gainomax. Japp, det första som händer är att man fastnar bakom en pensionär som går mitt mellan hyllorna och lämnar minimalt med utrymme mellan sig själv och hyllorna, jaja, man tränger sig förbi ändå, hittar sin gainomax och kämpar sig fram till kassan. Då står det någon pensionär framför en som först när dom kommer fram och expediten har blippat alla deras varor och säger vad det kostar börjar leta efter börsen, oftast i en alldeles för stor väska, med alldeles för mycket saker. Därefter så ska dom stå och räkna mynt, tappa mynt på golvet, börja om och räkna osv. Yes, då har man missat den bussen.
Tro nu inte att jag är en bitter människa, det är jag inte, jag är lycklig. Men jag känner bara en viss skeptis på att slänga bort 1/4 av sommarlovet på att jobba på ett ålderdomshem.
Men vi får väll se, det kanske blir roligt, det finns ju trots allt inga konsumköer där!
