Drömbloggen

Jag vet inte varför, men jag har fått en stor kärlek till brus och svaga färgtoner i bilder.
Ursäkta mitt dåliga photoshoppande, men jag har blivit helt sugen på att köpa en gammal kamera med film, som tar fina gammeldags bilder.

Kors

Älskling

Far

Klippor

Väst
Godnatt!

Hejsan, nu så sitter jag här på första lovdagskvällen, jag äter chinamat och lyssnar på Bruce springsteen.
Idag har jag hunnit med att först träna med Danne, därefter bevandra stadens gator tillsammans med Danne, Borg och Mört. Samt en tur till storheden för att kolla in halloweenmasker. Så var beredd på att bli skrämd.
Sen har jag faktiskt bakat pepparkakor.

Jag besökte min farmor idag också, och hon har stickat klart min mössa. Så jag kanske bjuder på en bild på den också, nåndag, kanske i samband med en bild på hur jag ser ut i glasögon vilket jag också hade tänkt lägga upp för rätt länge sedan.

Också hade hon hittat en riktigt, riktigt gammal systemkamera när hon städat hemma, så den ska jag försöka hitta film till och fota lite med, för bilder tagna med gamla kameror blir ju verkligen såhära supermysiga. Tycker jag i alla fall.

Imorgon ska jag till Erika, det längtar jag verligen efter, men nu ska jag ta och försöka vara lite social på msn.
Godnatt!

Kamerahus

Pepparkakor

Jag är liksom rätt såld igen. Bruce springsteen är verkligen "The Boss".
Han är liksom Amerikas svar på Lars winnerbäck. Visst lika självklar och träffsäker som lasse med sina texter är han inte riktigt, men hans känsla i sången och arbetarklass känsla är så himla skön ändå.
Känns som att han och Lasse är ganska lika.
Precis som Lasse beskriver det många människor känner och tänker, så gör även Springsteen det, bara på ett annat sätt.

Jag vet inte riktigt varför jag alltid har fastnat i musik så himla lätt.
Varför väljer folk att missbruka alkohol, tobak, nikotin och knark?
Musik är faktiskt verkligen allt man behöver. Det finns så himla mycket känslor i musik. Faktiskt mer än i allt annat.

Det som gör en låt bra, det är en låt som beskriver en känsla, utan att just ta med känslan.
Det är svårt att förklara, men:

"Du gick sakta nerför gatan
Vi hade inte bråttom hem
Och jag vände mig om ibland
för att få en skymt av dig igen
Det var så det var "

När jag hör det till exempel så tänker jag på att vara nykär.
Det är sådana låtar som är så himla bra.
Det jag älskar med Lars Winnerbäcks låtar är att han många gånger använder utryck som man alltid vet direkt vad som menas med dom, även om man ändå aldrig hört det förr.

"Gråvita skyar
Tandläkarväder"

Man förstår precis vad som menas med tandläkarväder, men det är inget utryck som man hört förr, förstår ni hur jag menar?

Ibland så känner man igen sig så himla bra också att det nästan är läskigt.

"Och allt som vi sa då
Tänk att man kunde säga så
Vi snackade skit om alla vi kunde klandra
för att komma på att vi bara hade varandra
Det kunde varit några andra
Men det var vi "

Det är hur coolt som helst detdära, hur jag förknippar nästan alla mina minnen med olika låtar.
Hör jag en viss låt kan jag bli hur glad som helst, lite ledsen, eller så bara tänker jag tillbaka på en viss tid i livet.
Jag är en tänkare, jag menar jag tänker sjukt mycket, hela tiden på allting.
Det blir lite jobbigt ibland, men med musik så kan jag faktiskt styra tankarna i rätt riktning, posetivt.
Men ibland behöver man bearbeta något, det gör jag nästan alltid genom en joggintur tillsammans med Ipoden.
Inget tar bort bekymrande tankar på ett bättre sätt. Man går verkligen in i sig själv och hör inget mer än musiken och sina egna tankar, man är borta från världen och fattar inte att man faktsiskt har sprungit en mil när man väl har nått slutet på joggingspåret och förhoppningsvis även slutet på sina egna funderingar.


Nu ska jag gå och sova. Godnatt!

Hatt

Någon gång i mitt liv tror jag att jag ska skriva en bok. Det borde nog alla göra föresten.
Min bok skulle nog handla om kontrasterna i livet, hösten mot våren, vintern mot sommaren, att vara älskad och att vara olyckligt kär, att våga och att inte våga, att skratta och att gråta, att leva livet och att vilja ta livet.

Inte som en handbok, utan mer som en "jag vet vad du menar bok", om det nu finns folk som känner och tänker som mig.
Vilket det borde göra, jag tror jag vet åtminstone en person av jordens ringa befolkning. Det måste ju betyda åtminstone 0.0000000000000001 % typ? Och låt oss säga att boken kostar 129,90 :- att köpa så blir det ju cirka 9,90 kr ner i min ficka efter att bokförlaget som ska ge ut den tagit resten. För att inte tala om alla kostnader att trycka boken och göra reklam och så vidare.

Idag så funderade jag över vad jag önskade mig i julklapp.
Och jag måste säga att det är ju då verkligen inte som för några år sedan, då man satt i timtal och skrev meterlånga önskelistor.
Det har väll försvunnit lite får jag erkänna, kanske är det för att man har allt? Eller så är det för att man värderar saker helt annorlunda.
För mig är det nog det senare, även om jag har(precis som alla andra) ett överskott på prylar.
Men för att reda ut alla saker kring önskningar vad gäller den ankommande julen(nu är det visserligen väldigt länge kvar) så gör jag 2 önskelistor, en emotionell- och en materiell-önskelista. Tänkte även ha en lite motivering på varje sak, för utfyllnadens skull.

Varsågoda!

Materiell önskelista 2008.

1. En snöskoter (liksom vad är det bästa med vintern? SKOTER och snowboard, vill jag åka runt på aset vi har nu? Nej!)
2. En bärbar dator (Min nuvarande dator har typ virus 3000 och är allmänt äcklig och seg, den vill jag helst säga hejdå till)
3. Nya ipod Nano 16 GB (Eftersom jag inte kan byta musik på min relativt nya ipod nano 4 GB och variation inte är helt fel)
4. En stålträngad gitarr (Nylonsträngat är skönt, men stålsträngat är ljuvt, och liksom, stålsträngat, mmmm)

Emotionell önskelista 2008.
(tänk på att denhära listan ordnas inte i nummer efter vad jag önskar mig mest)
1. Snö, snö.! Hela vägen snö (ser jag när jag blundar)
2. Baka jul godis tillsammans med Erika (vi är en underbar kombination i köket, liksom jag som äter smet och Erika som säger hur man gör, kan det misslyckas?)
3. Lyckas med att köpa bra julklappar till alla (det är roligare att ge än att få, NEJ NU SKOJJADE JAG. Att få saker är bäst!!!!! (; )
4. Världens mysigaste jullov tillsammans med vänner, och flickvän.(det talar väll för sig själv)

Vi håller det sådära, med 4 saker på varje, jag tänkte att jag kan fylla på eftersom. Ju mer julen närmar sig liksom (;
Sovgott!

Ändå känns det som om hela världen sjunger

Har du kommit nånstans
Har du sumpat din sista chans
Är du framme nu
Har du valt en väg att gå
ett mål att sikta på
är det verkligen du?
Är det verkligen du?

Soljuset silar in mellan alla träd, du lyssnar efter minsta ljud, det ända som hörs är dina egna hjärtslag, ögonen spanar genom diset av andedräkten i den nollgradiga luften, du sätter försiktigt den ena foten framför den andra. Pulsen ökar.
Något låter innan du har en aning om vad det var så är geväret osäkrat och uppe vid axeln. Du ser ditt mål och inväntar det i en halv sekund tills det kommer fram mellan två träd. Du hör inte smällen, du känner inte rekylen. Du ler bara och försöker se vart fågeln faller ner.

Idag har jag och Danne varit med när min farsa, och hans låtsasfarsa var och jagade älg.
Vi själva gick runt med varsitt hagelgevär och försökte sänka alla skogsfåglar vi såg.
Jag måste erkänna att jag inte var så himla taggad på att följa med och jaga till en början, men när vi väl satte igång så var det faktiskt en riktigt cool upplevelse.

Igår var jag och tränade med min bror och hans träningskompis. Det var inte så lite kul, det är verklligen skönt att träna med någon som tränar för att ge mer än vad man har, precis som jag själv alltid vill göra. Så det blev lite värdefulla träningstips och ett bra träningspass.

Nu ska jag gå och röra ihop en chokladbollssmet. Hejsvejs!

Det är klart nu, idag hade jag min sista dag som en TESY2 elev.
En orienteringsdag tillsammans med Borg dessutom, vilket värdigt slut på min teknik skolgång. Lite synd bara på att vi blev fuskanklagade. Måste man verkligen ta orienterings kontroller i nummerordning?

Imorgon så ska jag med Erika och se håkan hellström, det ser jag verkligen framemot. Håkan är ju faktiskt nästan hälften så bra som Lasse, vilket tamefan inte är dåligt. Det blir nog underbart, spec som jag får dela det med den bästa jag vet.

Och så har bytet skett, imorgon kallar jag mig numera för en bf:are.
Barn och fritids programmet blev det.
Och vad ska man säga? Jag får hoppas att allt stämmer nu, för annars bara orkar jag inte.
Jag kände mig lättad när jag bestämde mig för att byta från teknik, nu har jag panik. Jag vet faktiskt egentligen inte vad jag vill gå, kanske vill jag egentligen inte gå någonting?
Men nått val det har man ju egentligen inte, och jag ska se till att bli något nu.
Efter att jag har kommit på vad jag vill bli så att säga.

Det är så hemskt att veta att någon inte mår bra, speciellt när det är någon i ens närhet.
Kanske någon man älskar mest av allt?
Eller bara har kännt några veckor.
Det spelar ingen roll.
Det smärtar i hela kroppen och allt du vill göra är att hålla om personen och berätta att det kommer ordna sig.
Man önskar sig ha kraften att placera ett leende på deras läppar för ingenting skulle betyda mer än att se den le.

För lite mer än sex månader sedan var jag en ganska deppig människa, jag kände mig inte speciellt älskad och jag kände mig rädd för att själv älska någon.
Jag kände mig inte sådära superlycklig, och jag tänkte att visst, en dag till går väll bra.
Nu vet jag att man inte behöver känna så, från den dagen då jag träffade henne så började allting liksom vända sig.
Luften blev lättare att andas, maten smakade godare och när man hörde musik så ville man inget annat än att sjunga med och dansa.
Jag hade aldrig kännt så för någon som jag kände för Erika då, och nu 6 månader senare så känner jag mig fortfarande lika overkligt kär, och jag älskar henne bara mer och mer för varje dag som går tillsammans med henne. Det är så himla fint.

Det räcker med att jag inte har träffat henne på några dagar så blir jag alldeles pirrig i magen när jag ser henne.
Om jag känner mig lite nere så är allt jag behöver en kyss och från henne så känns allt så otroligt bra igen.

Om det är någon jag skulle göra vad som helst för så är det henne.
Idag har vi varit tillsammans i 6 månader, och jag skulle inte kunna tänka mig att leva ett liv utan henne.

Hallå dära, nu är det ett tag sedan jag bloggat faksiskt.
Jag har fått hem min jacka från HM nu, den är lite stor, så jag ser rätt liten ut i den faktiskt, fast i övrigt så var den juh stilig så det funkar nog(och hallå, under julen lägger man ju alltid på sig några kilon).

Har sovit typ 6 timmar hos Erika inatt, + 40 minuter på bussen till Luleå då, men jag är i alla fall knasigt trött. Så jag sitter och pimplar kaffe varvat med att lira gitarr i min röda soffa.

Körsången idag var verkligen seg, speciellt med tanke på att jag gäspade mer än jag sjöng, men musiken var riktigt skön faktiskt. Det är kul med musik, och när man har det tillsammans med musikaliskt begåvade människor blir det ännu roligare.

I helgen ska jag ta med mig kameran till Piteå, och förhoppningsvis lyckas få nån bild, jag är verkligen inte bra på att använda den. Den lyckas alltid ligga glömd kvar i väskan, men jag får väll skriva en komihåglapp eller något.

Jaja, nu ska jag duscha och sedan ska jag packa innan jag åker och pussar på Erika.
Hejsvejs.


Haha, solar med gitarren (;