Drömbloggen

Just nu är ju priset en krona. Skulle det däremot komma tvåkronors automater istället så skulle ju priset öka med 100 %. En ganska drastisk ökning.

Det som satte igång dessa tankegångar var när jag och Micke för någon vecka sedan trotsade kylan och gick till konsum medans Danne valde att sitta kvar inne i värmen i Mickes rum och mysa.
Jag hade handlat en pepsi max där varje dag under veckan och sedan bränt återståeende mynt på tuggummi.

Antar att om/när tvåkronan införs så finns det 3 alternativ.
1. Den tar samma form som enkronan och enkronan förminskas till en femtioörings storlek.

2. Den får en mellan storlek som inte är lika stor som en femma, men större än en enkrona, det vill säga att man måste programera om, eller bygga om, samtliga tuggummi automater som nu finns ute om priset ska höjjas.

3. Den ersätter enkronan. Vilket skulle innebära en hård smäll pengamässigt. Dubbelt så dyra tuggummin.

Kom just på ett fjärde alternativ, nämligen att man ökar storleken på tugguminen.
Klart enklaste lösningen.

Och så kaffekopparna man intar innan man ska till skolan.

Kanske är den allra bästa koppen den dricker under dom kallaste dagarna i december då man slipper gå ut.

Eller den man får inta i solskenet i en solstol vid stugan, medans man lyssnar på sommarpratarna.

Svårt att säga. Jag insåg i alla fall att jag ville bryta mitt uppehåll idag. Och det insåg jag även igår.

Adjö.

Hursomhelst så såg jag en tjej och hon såg mig, och nu börjar det låta flummigt.

Fast jag har sett henne ganska ofta nästan varje dag. Här och där.
Isåg dock det först idag då jag reflekterade över att hon kanske är rätt söt ändå.

Då insåg jag att jag inte direkt alls har tänkt i dom banorna på hur länge som helst.
Har trivts bra som singel, och det gör jag ännu.
Men det var ändå härligt att tänka så som jag gjorde idag, och livet kändes väldigt härligt när man fick sätta sig på bussen och tänka sig bort med sin musik. 

Under tiden som jag väntar så kan jag ju ändå bara drömma.

Insåg att det var länge sen man kickade in en onico under läppen.
Dessutom så var det några veckor sedan man upplevde den snabba lyckan.

Men det löser sig till helgen. Frågan är hur man ska kunna motstå allt som livet har att bjuda på.

Svaret är enkelt, man ska inte motstå sådant.

Hur det än är så blir man nog en produkt av sin natur.

Har kastat en del ackord på gitarren idag. Lät fint upplevde jag det som.
Fick liksom till en låt men ingen text.
Skum känsla.
Kanske kommer den flygande en annan dag. Annars så drack jag en kopp kaffe idag.
Ville inte motstå suget något längre, och det var snabbt avklarat. Sedan återgick jag till att leva ett koffeinfritt liv.

Längtar tills man får sprätta monster för att ordna tre snabba på fredag. Eller lördag.

Eftersom att vi ställde om klockan igår.

Antar att man kommer ligga på detta stadium i några dagar, sedan blir det som med allting annat. 
Det blir vardag. Man låter det bli verklighet. Den där förändringen i vardagen som man först in gillar men sedan inte tänker mer på.

Tror att det tyvärr kan bli så med rätt mycket här i livet. Jag trodde för ett tag att vi hade gått och blivit så.
Någonting man inte tänker på längre.
Men jag tänkte på dig idag, och igår.
Fast du var ganska tyst idag.

Vet inte riktigt hur många gånger man kan få den där vårkicken som brukar börja infinna sig snart.
"Strimmor, hur många gånger ska våren, kunna drabba dig om igen, och ljuga de vackra historierna, om den stora kärleken"

Skönaste kommentaren Micke bjuder på är: "Nice färg".

Reflekterade över det sen. Svart är väll inte en nyhet på bärbara spelkonsoller direkt?

Känns som att man tinade upp lite grand i skallen. Förstod hur livet egentligen går till.

Igår så var jag lite osäker. Kom fram till storheden kvart i tolv, och då ringde Frida och frågade om jag hade glömt att elevrådet skulle ha ett möte med någon representant från stockholm.

Insåg att jag hade glömt det och körde rätt snabbt till skolan igen.
Paulina erbjöd sig att rädda dagen och ta och åka och parkera bilen åt mig.

Sedan flöt världen samman, mötet avklarades och vi klarade av en fikastund jag Micke och Paulina.
Insåg att vi inte är så olika jag och alla andra som fikar ändå.
Började om med en Cola Light. Har tryckt 3 liter pepsi max sedan den studen passerade. Härlig dryck.

Tilllägger ingenting.

Snart bjuder jag även på en videoblogg.
Micke som öppnar sin nya 3DS igår.

Behöver inte längre nämna att jag är kaffefri kanske.

Däremot är jag fortfarande sjuk, och dessutom så kändes halsen mer sönderriven imorse än tidigare dagar.
Börjar känna en ganska stor längtan efter att bli frisk. 
Men annars så får man ju ta livet som det kommer. Spela lite 360 och ligga i sängen och höra på Lars Winnerbäck.

Brukade önska att jag kunde relatera till "Som jag hade dig förut" för att låten är så himla fin.

Sedan i höstas har jag ju haft möjlighet att relatera till den.

Ikväll så känns det som att man kanske gjorde fel ibland, men man var ändå väldigt kär.

Undrar om Erika tänker tillbaka någonting på sommaren 2008 till exempel. För att inte tala om våren, hösten och vintern.

En spännande tanke.

Det verkar nästan inte okej att gilla sin hemstad om man är lite känd. Eller om man bara uttrycker sig på internet.

Luleå är ju en rätt skön stad tycker jag personligen. Även om man klagar när det är kallt eller liknande, men det hör liksom till.

Folk som blivit så lyckliga när dom brutit sig loss från sin hemstad måste ju ha någon slags annan störning tycker jag. Kanske dom har dåliga minnen från barndomen eller liknande. Har svårt att se att någon svensk stad skulle vara så hemsk egentligen.

Sedan så brukar det vända, man ska hylla sin hemstad, återvända till sina rötter. Inse att det var därifrån man fick sin kreativa drivkraft.

Kanske man måste ha en sådan relation för att lyckas som konstnär.
Har aldrig hört talas om en musiker som bara bott i samma stad hela livet. 
Känns som att Magnus Uggla skulle vara en sådan musiker kanske. Men han har säkert flyttat till stockholm.

Göteborg verkar vara den enda riktigt accepterade staden att komma ifrån.
Men nu kanske jag bara kan relatera till musiker jag själv hört och brinner för.
Vet inte riktigt om schlager stjärnor eller sådant har sådana historier.

Undrar varför alla bra artister måste ha någonting stört över sig?

Det är sällan man hör talas om en nykterist som aldrig varit olyckligt kär, käkat snabbmakaroner och korv minst en gång i veckan och dricker mellanmjölk till lunch och middag, som lyckas som musiker.
Det kanske finns något slags sammanband, man måste kunna höra hemma med någon. Hitta sig själv i musiken.

Jag vet inte, har nog bara haft feber för länge, funderat över konstiga saker.

Uppskattar att hon är så ödmjuk, på något sätt så gillar jag Magnus av en helt annan anledning, nämligen för att han verkar ha aningen hybris och vara dryg.

Annika verkar ju vara motsatsen.

Lustigt det där.

Båda är underbara musiker.

Har ett exempel. Eftersom jag dessutom planerar att låta håret växa sig lite mer hårdrockslångt.

Här har ni ett rättvist exempel.

Är jag sjuk imorgon också så tror jag att det är dags att bjuda allmänheten på lite videoblogg. Ska svara på några av era alla frågor.

Håll utkik säger jag bara.

Svart och vitt. En bra kombo, behöver inte krångla till det med andra färger.

Fortfarande kaffefri, men jag ordnade sedan en ben&jerrys som utlovat. Och en flaska cola light.

Kanske inte den bästa vägen att vandra, men jag blev mätt.

Sedan kom verkligheten ikapp mig och jag blev ganska matt. Landade i sängen och låg kvar ett tag.
Har insett att även om man har feber så kan man orka göra saker ett tag, genom att skjuta in några panodil, sedan fylla på med glass och Cola light.

Men nu har allting återställts.

Känner mig ändå bättre än igår, har spelat lite gitarr nu på kvällen. Sedan så tog energin slut och det kändes som ett bra läge att sätta sig ner och blogga några rader.

Läste en rolig artikel idag om hur man maxar sin förbränning.

Det var 4 tips.

1. Styrketräna

2. Konditionsträna

3. Ät frukost

4. Rör på dig

Inga nya fakta för mig. Dessutom kändes del 4 som en upprepning på del 1 och 2.

Trodde att det rörde sig om någon slags ny mirakelmetod, men det är som vanligt. Inget nytt under broarna.

Jag vet att den bästa metoden för att gå ner i vikt är att festa några helger i rad. Det funkade ju för mig under hösten.
Att gå upp i vikt då rekommenderar jag den dieten jag kör nu.

Glass, läsk, tonfiskmackor och liknande.

Passar även på att testa ballerinas nya kladdkaka vaniljsmak. Ingen revolution, tyvärr.

Tror att jag borde skriva en egen artikel, den borde handla om hur man egentligen ska äta när man är sjuk.

Man borde egentligen äta mindra än när man är frisk och tränar tror jag.

Kanske ska praktisera det imorgon, vore ju som kul om kostymen passar på examensdagen.

En chansning att köpa den redan nu då jag har 3 möjliga utgångar inför examen.

1. Våren fylls av fester och härligheter och kroppsvikten ligger på några kilo minus från nu.

2. Våren fylls av träning och axelbredden ökar med några centimeter(Inte så troligt trots hård träning).

3. Våren fylls av fester och skräpmat och träning och midjemåttet ökar antalet centimeter.

Tror att jag satsar mest på alternativ 2 hursomhelst.

Får hoppas att inte huvudet växer heller, eftersom att jag redan har studentmössa också. Fast där känner jag mig tryggare.

Skorna ska väll införskaffas så småningom, känner ingen större extas över att köpa ett par finskor. Skulle hellre slänga iväg pengar på ett par converse eller ett par rejäla kängor i brunt skin. Det är det nya svarta.

Det sköna är väll att fötterna inte lär svälla upp så mycket i alla fall. Får för säkerhetsskull dra ner på fotträningen på gymmet.

Imorgon hoppas jag på tillfrisknad, så att man kan återvända till vardagslivet. Skola, ett träningspass, laga sig en normal middag.

Har lite svårt att välja mellan den nylonsträngade och den stålsträngade ibland, dock så känns den nylonsträngade mer rättvis på något sätt. Den står bakom en hel del låtar som jag skrivit, ett bra samarbete.

Den stålsträngade står också bakom en del vacker musik.

Bland annat No One. Hur kan jag bortse från detta faktum.

Limbo står nog den nylonsträngade för. 
Men man vinner inget på att bli nostalgisk. 
Corten har det inte skrivits så mycket på. Men we can still try kom faktiskt till liv på den.

Ska jag summera ihop alla låtar som har skrivits, vilket är över 100, så står nog den nylonsträngade för 50 %, corten för 10 % och den stålsträngade för 30 %. 10 % har bara kommit rakt ut i luften. Akapella.

Ganska coolt när man ser det från den sidan, men min röst är ju ett instrument. Om så ett väldigt otränat sådant.

Kanske borde man lägga krutet på att öva sång.

Får börja duscha några timmar per dag helt enkelt.

Gnälla lite över att man är sjuk. Ha tråkigt i brist på saker att göra.

Spela lite gitarr för att sedan landa på sängen av utmattning.

En löptur känns oerhört långt bort i nuläget. Kanske är det så ibland. Man måste distansera sig.
Pratade med min bror tidigare, ett enkelt samtal. Jag fyller år på måndag.

Han undrade vad jag ville ha, jag gav ett förslag, han satt framför datorn och beställde hem det as we spoke så att säga.

Kanske är det så det funkar mellan alla bröder.

Annars gillar jag överaskningar på födelsedagar. 

Gillar överaskningar i allmänhet oftast.

Har suttit och kollat igenom vilken glass jag ska skjuta imorgon. Efter gårdagens Cookie Dough så föll valet på en av dom nya Ben&jerrys smakerna.

Har redan glömt namnet, men det kan nog ge mig en viss bot ändå.

Tycker annars att Anna Ternheim är fullkomligt briljant kvällar som dessa. Kanske det ändå påminner om något, fast ändå inte.

Skönt att tycka om avskalad musik också. 

Har inte skjutit kaffe på 2 dagar nu, och det är underbart. Är inte ens sugen.

Har däremot skjutit in light i systemet. 

Men det är inget jag sitter och deppar över. Det är liksom bara att ta livet för vad det är.
Snart är jag ändå frisk, går i vårsolen med solglasögon och njuter.

En löptur, ett gympass. Lite sådära. Någon fest.

Några nätter. Sen lever man igen.

Kroppen är väll ungefär lika pigg som efter en CROSSfylla.

Trodde att jag skulle bli frisk när jag åt en hel ben&jerrys, men det blev jag tyvärr inte.

Annars så är det ju bara att bida sin tid. Har varit sjuk 3 gånger sedan i somras så jag ska väll egentligen inte klaga på att jag får ta en smäll nu. Träningen och allting får stå på sidan och se på.

Själv får man väll pyssla lite. Haha.

Fortfarande kaffefri och så också.

Imorgon fortsätter jag på den banan!

Mindre härligt att vakna förkyld idag.

Har inte druckit en enda droppe kaffe idag. Trots att jag varit vaken sen 9.

Det är alltså så här det känns att inte vara fångad i det svarta guldets bojor.

Spännande perspektiv.

Skrattade igår när jag såg att inte alla diggade håkan lika hårt.

Var lite läskig morgon. Vaknade redan 08.45. Visste inte riktigt hur jag skulle hantera situationen men det slutade med frukost.

Nu efter en del träning och en annan del lunch så är det bara den klassiska väntan som man får leva med.

Har några timmars dötid innan någonting händer.
Känner dock inte den där jobbiga väntan som man känner när man ska iväg och festa, och bara vill sprätta första kalla.

Jag klarade ju hursomhelst att bara dricka en kopp kaffe imorse.

Shit vad den kändes planerad.

Jag har missuppfattat det där med videoblogg tror jag, vem vill egentligen se på när man sitter framför en skärm och bara pratar, nej manus och förplanerade händelser, det är det nya svarta.

Frågan är vad som ska bli det nya svarta vad gäller kaffe.

Var ute på en kvällspromenad nyss, på en fredagskväll och jo jag vet att det låter lite tragiskt, men jag hade liksom inget annat för mig ändå så.

I alla fall så funderade jag över min träning, eller jag funderade över en hel del under dom där 2 vandrande timmarna, men bland annat min träning. Tänkte att det nog har gjort mig gott att inte dricka alkohol på länge, känns som att träningen nu tar sig någon vart. Framåt, jag blir starkare, snabbare. Varför man tränar liksom. Börjar tänka på reklamen för gymgrosisten. Så man kanske borde skippa alkohol ännu ett tag framöver.

I alla fall så kom jag hem och hade fått en inbjudan till party imorgon, den första tanken var yes party. Sedan insåg jag att jag redan hade planer för morgondagen, nämligen minus 30.

Men jag gillar hur mitt tankesätt vände efter att ha läst några meningar.

Alkohol kände som en rätt bra idee, träningen för imorgon hade kunnat skjutas upp och så vidare.

Nu blir det ju faktiskt inte någon fest för min del, istället så får jag njuta av Säkert och Håkan. Så jag klagar inte.

Men jag tror att någonstans i bakhuvudet så ligger den där partybristen.

Skulle jag gå till doktorn skulle han nog inte bara konstatera monsterbrist, jag skulle garanterat ha vodkabrist också.

I alla fall så var det ju en 2 timmar lång promenad, och min ipod dog ungefär halvvägs in, batteriet alltså.
Brukar vara rätt dålig på att ladda den, men den brukar leverera ändå, är väll ett år sedan jag sist hade slut batteri i den.
Tankarna gick till min egen musik i alla fall.

Insåg att jag skulle behöva ett skivkontrakt, haha.
Tror jag skulle göra mig bra som musiker, hybrisen flödar för tillfället.

Måste bara hitta lite fräna kläder, spela in lite fler låtar. Skicka ut någon frän demo till ett skivbolag.

Känns som att jag har rätt säkra planer på vad jag vill göra nästa höst.
Spela in ett debutalbum.

Stora planer.

Klart att man inte kan vara riktigt ärlig angående dessa planer i alla lägen.

För många skulle det nog inte vara planer, "Drömmar" är nog mer ordet dom flesta skulle använda.

Men jag är färdig med drömstadiet. Att drömma om drömmen.

Dags att börja leva drömmen.

Godkväll.

Bara att blicka framåt istället. Leva i nuet kan man göra någon annan dag.

Blev arg idag då jag fått parkeringsböter, kändes hårt, men jag tog det som en man och blev glad igen när Kom igen Lena startade i bilstereon. Micke sjöng med och jag frågade honom om han tyckte det var kul när jag fått böter.

Han svarade att han bara ville lätta upp stämmningen och hade ett stort flin på läpparna.

Skadeglädje, denna ljuva glädje. Men jag ville inte ge honom den glädjen utan skrattade bort hela grejen och sa att nu får Passe fortsätta klaga på mina trasiga converse.

Hon var iskall i baksätet och sa att hon trivdes där.
Visste inte riktigt vad jag skulle kontra med. Jag tror hon vann kampen, jag måste skaffa nya skor ändå.

Läste att Magnus har tryckt sönder glas med fingrarna av ilskan som framstår när han diskar.

Låter intressant. Ett styrketest. Visserligen är det ju fränt att krossa glas.
Ser dock inte det som något jag söker i en potentiell partner.

Kan nog mer ses som avskräckande, men det är alltid ett plus  kanten om man vågar vara sig själv.

Absolut.

Har mått bra med mina 2 koppar kaffe varje morgon. Funderar på att testa om jag kan må lika bra på en kopp imorgon.

En utmaning utan dess like, jag förstår att ni ser svårigheterna i detta, men det gör inte jag. Jag ser posetivt på det.

Så fick jag ett sms av Joe idag också, angående inspelningar i Happpi. Låter som ljuv musik för mina öron.

I maj. Ett tag kvar.

Några fyllor att överleva. Lite inspiration att ta vara på. Kan bli en fin slutprodukt på andra sidan denna tid.

Nu sitter jag enbart och väntar på kebab som snart ska intas i middagsform.

Funkar bra, fredag trots allt.

Har insett att det finns andra saker än kaffe. Till exempel bullar och mjölk.

Hade lyckan av att ha sovmorgon imorse och en mor som bakade kanelbullar medans jag åt mig frukost, så det blev liksom en efterrätt redan på frukosten.
Sedan så gick livet vidare och skoldagen passerade, liksom gympasset.

Sedan har jag spelat en del gitarr, tror att en inspelning är precis vad som skulle behövas.

Speciellt en låt. 
Sedan kan ju antalet få växa med vinden.

I övrigt så får vi se om mitt light uppehåll kommer brytas idag, det finns en risk då två CROSSAR ska iväg på en klassisk tur. Visserligen en falsk klassiker, men det skyller vi på mörkrets intåg.
En klassiker är en klassiker oavsett, och då finns det en liten risk att man känner ett sug efter några droppar av den magiska drycken.

Visserligen så tror jag att sommaren kommer bära mer frukt med sig. En del fyllor och en del liveframträdanden och så vidare. Några levels och några bad i gropen.

Men nu kan man ju i alla fall hoppas på att Magnus bjuder på en spelning redan under våren.

Samtidigt som man kan lova sig själv att bjuda på några fyllor i vår.

Snart mina kära vänner, snart, så ska vi bryta denna trend.

Svåra funderingar antar jag, för svåra för en onsdagskväll.

Kaffe intaget är fortfarande nere på 2 koppar per dag, körde ett hårt löppass idag och sedan så har jag bakat en kladdkaka nu ikväll.

Ett kärt återseende. Med vispgrädde och allting.

Funderar på att bryta trenden till helgen och dricka en pepsi max eller liknande, bara för att.
Sedan kan vi kasta bort allting.

Riva ner allting.

Ska ju se håkan och Säkert till helgen. Annika är snygg och gör trevlig musik, håkan är håkan mycket mer behöver jag inte säga.

Ett bra recept på senaste dagarnas tristess tror jag. Även om jag redan känner att jag börjar ta mig ur det hela.
Saknar nästan dom iskalla dagarna för att det kändes mer okej att sitta och dricka kaffe hela dagen då.

Nu vill man åstadkomma saker. Kanske borde annonsera på blocket efter bandmedlemmar.
Köpes.

Eller kanske på bytesdelen.
Jag utbyter musikalisk glädje med dom.
Självklart så skulle vi spela min musik, för den är riktigt briljant.

Jag borde kanske helt enkelt höra med Joe om det inte finns möjlighet att spela in några låtar.

Har speciellt 3 låtar som jag verkligen vill spela in. Sedan har jag ju utöver det ett antal låtar som jag också gärna skulle spela in.

Borde viga en vecka åt inspelning och kaffedrickande.
Komma ut på andra sidan som en ren människa, slå i mig i del alkohol. 
Börjar nästan mer tro att man måste leva några gångar innan man kan dö.

Älskar när musiken verkligen når in. Men jag började dock fundera vart inspirationen tog vägen?
Har inte skrivit någon låt på, eller låttext på väldigt länge nu.

Kanske är det bristen på saker som händer, saker att reflektera, kanske är det vintern.

Kanske är det för att man inte vet vad man ska skriva. Det finns ingenting som bara kommer som måste skrivas ner, som det brukar vara.

Måste försöka ändra riktning.

Försökte mig på videoblogg idag, men det slutade med att jag kastade bort försöket.

Nu är det tydligen nya tider och ingenting vettigt verkar ju stå där nu för tiden.

Jag vet, det kan bero på att jag slutat med mina kaffeuppdateringar, kan också bero på att dem flesta bara uppdaterar om hur det går på luleå hockeys matcher.

Undrar om folk inte läser varandras status uppdateringar då man kan få se ganska många likadana under varje match typ.
Posetivt är ju att man själv vet vad som händer trot's att jag inte ser en enda match.


Kanske borde börja berätta vad klockan är, eller vad det är för väder.

Sedan började jag sakna allt vi skulle göra.

Under tiden som jag väntar och skogens ljus är inte heller med, men det är väll egentligen ingen förlust, musiken finns kvar i huvudet.
Idag är andra dagen på strikt kaffe diet.

Vaknade upp med en huvudvärk som kan jämföras med bakishuvudvärken jag hade efter allstar för några veckor sedan.
Inte helt okej med andra ord, men jag överlevde impulsen att strunta i det och åka iväg och köpa ett flak monster.
Intog mina 2 koppar kaffe, en alvedon och den vanliga skålen youghurt med frukt och flingor till frukost.
Kände att det kanske var genomförbart ändå.

Ska försöka köra ett träningspass idag också, mildra abstinensen.
Vända bort blicken från kaffekoppar och ta solen i ögonen.
Man kan inte göra så mycket mer, bara hoppas på det bästa liksom.

Längtar fortfarande tills våren verkligen kommer. På riktigt.

Kastade iväg kvällen och sov ett antal timmar.

Kastade iväg morgonen och sov någon timme för länge där med.

Har väll egentligen ingen större innebörd.
Missade dagens träning, men efter gårdagens benpass så kändes det rätt skönt.

Har dessutom gjort slag i saken vad gäller kaffe och light läsk.
Intog 2 koppar kaffe imorse. Svart på vitt. Inget mer. Ingen pepsi max eller liknande heller.
Har dessutom inte fått något slag i ansiktet på den fronten, ingen huvudvärk eller någonting.

Kanske är denna kaffefria väg som jag har tänkt inta, rätt väg att vandra. Funderar på om man ska köra på 2 koppar eller kanske bara en kopp imorgon.
Tror att 2 får bli ett vinnande koncept, borde ju kunna vara fri från den svarta förtrollningen innan fredag.

Sedan är det helg. Men jag går mest och längtar framåt i tiden. Utan någon egentlig idée kan jag erkänna.
Men jag tror det kan bli spännande.

Goddag.

Spelar kanske ingen roll längre.

Kaffet har inte direkt lättat upp stämningen.

Kanske jag måste slå mig loss helt själv. Ta och kasta mig ut i träningens värld.

Goddag.

3 saker som är bra med min blogg.

listor

innehållet

historierna

Listor är egentligen lite 15 åring.

Nu har jag vaknat upp. Kanske av kaffet jag sköljde själen med.

Snart får vi ju festa ändå.

CROSSARNA alltså.

Passe tror jag inte "får" festa med mig på längre tid.

Om nu någon får bestämma den saken.

Som att alkoholen bestämde över Mr.Level.

Kanske ligger det någonting i det.

Har alltid kännt mig glad av den drycken.

Som att den bestämmer det.

Nu ska jag spela gitarr.

En flinga snö som faller ner.

Allting blir så svårt att relatera till ibland.

Såg framemot en joggingtur idag. Istället så svek vädret.

Men det var skönt att promenera till bussen i ljuset.

Kände ingen skillnad mot dag eller morgon längre. Gränserna suddas ut. Allting ska suddas ut nu.

Det ska bara bli en enda stor grej av alltihop.

Dag som natt. Leva för musiken.

Fredagarna tappar lite glans när man inte har någon fest att åka iväg till när skolan har slutat.

Hade det varit fest så hade allting gått lite enklare känns det som, träningen hade varit avklarad. Musiken hade funnits i huvudet. Kaffet i koppen. Ni förstår vad jag menar.

Men fredag är ju alltid fredag, ett välkommet inslag. Ska istället skjuta pepsi max eller något liknanden tror jag.

Nu väntar några färdigkokade koppar kaffe en våning ner tror jag.

I alla fall ledigheten. Egentligen rör det sig om 3 enkla saker.

Musik, träna, samhälls.

Bussen hem till kaffet.

Fick en lustig idee idag för några sekunder.

Tänkte att jag skulle sluta med kaffe, sedan kollade jag mig själv i spegeln och skrattade.

Egentligen var det inte ens roligt. Vilken best man är ibland.

Försöker få sig själv att sluta med kaffet. Aldrig att jag ger upp den drycken. Någonsin.

Minns när jag slutade dricka kaffe förra våren, det var några hårda dagar.

Sedan var det över. Inget mer kaffedrickande.

I kanske 2 veckor, 3 veckor till och med. Minns inte riktigt.

Har radet dom veckorna ur minnet liksom.

Sedan såg befann jag mig i Stockholm och skulle se AC/DC, kaffe fanns tillgängligt dygnet runt på hotellet.

Jag var fast igen.

Har haft nackspärr i några dagar också.

Inget jag kan göra något åt egentligen.

På tal om träningen, jag ska ge mig in helhjärtat en dag eller två nu.

Kanske behöver blanda den med någonting.

Ser mest framemot att fylla 20, få ha kalas eller vad man ska kalla det.

Frågan är, ska man gå runt som i dvala fram tills dess.

Såg Magnus stå och röka utanför roasters idag, fan också att vissa ska lyckas vara coola bara sådära och andra inte.

Lite som när man umgås med Borg och han säger att han trivs bättre i långt hår och så säger någon annan åt honom att klippa sig. Ska jag vara ärlig så är det mycket coolare med långt hår. Det tycker jag stämmer på dem flesta.

Kort hår är lite som att nysa så att det kommer ut snor på en offentlig plats. Typ på bussen på morgonen, eller i skolmatsalen medans man går skola.

Jag klippte mig idag, kanske är därför jag drar hårrelaterade historier.

Känns alltid som att håret blir för kort efter att jag klippt mig, och så börjar jag fundera över varför man klippte sig egentligen.

Sedan går en eller två veckor och håret får helt perfekt längd.

Sedan går en vecka till och man ger upp och reflekterar inte över det längre.

Mörkret kastade sig över världen nu, begravde solen.

Fast det finns ändå ljusa stunder kvar här i världen.

Idag ska det tränas, dock bara lite CROSStrainer, funderar över 30 minuter, men hoppas att jag känner mig taggad på 60 minuter lite senare.

Men jag ska inte lova för mycket.

Träningen går lite framåt och bakåt tycker jag.

Under lovet kändes det som att den tog stora steg framåt. Men sen under helgen och veckan som har varit nu så har det inte kännts så.

Det är bara en känsla.

Vi vet alla att musiken alltid går bra.

Musiken fick stå för underhållningen istället och jag inser varför man hellre är en musiker än en atlet.

Bra grejer i övrigt.

Morgondagen kan dock få återgå till den sedvanliga träningen, men ärligt talat, tänk om man hade haft ett band att spela med, kunna ge fingret åt världen totalt.

Fast samtidigt ge musiken till dem som ville ha och ta.

Börjar redan se fram emot morgondagens kaffe, går miste om halva min sovmorgon eftersom jag ska ha handledarträff angående projektarbetet. Annars så längtar jag mest efter en rejäl jävla fest.

Som tar ner en på jorden igen, eller vilket tillstånd man nu söker.

Jag har nog ingen hybris längre. Den måste jag nog jobba tillbaka, om det så ska ta en längre tid.

Fick tyvärr ett sms efter att jag hunnit vända vinden hemåt idag.

Kanske nästa gång.

Kanske vi kan bege oss ut och festa någon helg. Inget allvarligt, sänka en del shots, sänka några level.

Sänka oss själva.

Önska dirty days på corner eller någonting.

Fyllespela gitarr.

Kunna trolla, sjunga och dansa.

Förövrigt borde ni spana in youtubeklippet här nedan.

Förra året vid den här tiden så oroade jag mig över att bli förkyld, för då skulle jag inte kunna repa, och så hade jag ryggproblem också.

Nu ler livet åt mig lite hånfullt. Inga ryggproblem, men heller inget band att repa med.

Typ ingenting att göra.

Ska skippa konceptet idag.

Oavsett om man är utvilad eller inte.

Har insett att sedan finns det bara 2 vägar som är det rätta, den ena är att träna och dricka light läsk.

Det alternativa är att träna och sedan blanda alkohol och monster.

Idag avnjöt jag en löptur utomhus, sedan så infann sig bristen av pepsi max.

En ganska konstig saknad efter cirka 20 dagars konstant intagande av detta lätta gift.

Skulle behöva vakna upp på riktigt, istället så har jag tuggat mig igenom 4 semlor, eftersom att det är fettisdag.

Skönt koncept för en tisdag, men jag sörjer fortfarande bristen av läsk.

Imorgon ska jag fånga dagen på ett helt annat sätt tror jag. Funderar på att slänga in en vilodag från träningen.

Dricka pepsi max och sedan le mot kameran liksom.

Testade lite olika kaffesorter idag.

Svart kaffe x 5.

Irish coffe x 1.

Mint Chocolate Coffe x 2.

Svart kaffe vann med 5 koppar.

Det vann också bästa smak av det hela, visserligen var en av dom kopparna inte svart, den hade en skvätt mjölk i sig för att inte vara så varm. Men det klådde ändå övriga deltagare med hästlängder.

Svart kaffe i bistro kan nog vara kaffe när det är som bäst.

I alla fall för mina smaklökar.

Drack milkshake i söndags, det var omvälvande.

Har liksom legat på milkshake paus från i höstat nu under vintern, bortsett från en eller två som intogs i december. Fast då delade jag med Passe, så det räknas inte riktigt heller.

Slutsatsen är att det är mycket choklad i lyxshaken på max numera.

I övrigt ska jag slå hål på rutinerna, fast ändå rutindricka kaffe varje dag.

Kan bli en spännande kombination.

För alla er som sett dagens videoblogg så klipper jag mig på torsdag, för det verkar alla undra nuförtiden.

När jag ska klippa mig.

Visst är det härligt att folk frågar när man ska klippa sig istället för att fråga hur man mår eller så.

Kanske är det nya svart.

Har aldrig riktigt gillat sådana frågor om dom inte framförs av rätt person på rätt sätt.

"Ska du verkligen ha på dig det där?"
"Ska du inte klippa dig snart?"
"Ska du verkligen göra det där?"

Och när man gör någonting och någon annan står och ser på, och så går det dåligt med det man håller på med:
"Går det bra?"

Jävligt motsägelsefullt.

För att berätta om en bra vän.

En bra vän hjälper till om den ser att det går dåligt.

En dålig vän frågar: "Går det bra?".

Nu har jag rett ut den saken och kan återgå till att läsa, vilket är vad jag har gjort största delen av dagen, och gårdagskvällen, och natten, och morgonen idag.

Förhoppningsvis så lyckas jag slänga iväg boken lite tidigare ikväll.

Jag minns när jag brukade somna medans jag lyssnade på musik, och sedan brukade jag börja helgmornarna med att vakna utvilad kring 9 men ligga kvar i sängen en timme eller två och höra några låtar till.

En svunnen tid.

Nu går jag vidare, tar nya tag. Kastar varmt kaffe i ansiktet imorgon för att överleva dagen.

Idag har jag överlevt än så länge.

Finns egentligen ingen skam i videobloggandet.

Tricket är en hel del kaffe.

Känner att våren är här men att ingenting händer ännu.

Kanske är det bristen på fest, kanske är det någonting annat. Jag väntar ännu.

Skriver lite musik och sådant. Dricker kaffe.

Bara hängt med strömmen och låtit sig ha lov. Med tankarna också.

Har liksom varit avstängd på något sätt.

Sitter nu och vaknar upp med kaffet. Såklart kommer allt tillbaka, igårkväll.

Tänk den som ändå hade ett band att repa med. Drömde den drömmen igår.

Idag är en ny dag, samma dröm. Drömmer även om dagens träning.

Har liksom brutit gymmönstret i veckan och varit ute och sprungit en del, har kört ett styrkepass av 5 träningspass.

Därför lutar det väll ärligt talat mot gymmet idag.

Men jag gör ju trots allt som jag vill.

Hör på Lars Winnerbäck igen och det är även vår igen.

Mest skulle man kanske behöva trycka ner en monster i halsen och känna energin flöda, men energin finns nog där ändå.

Våren har en tendens att ge lite engeri.

Funderar på tidiagare vårar.

Våren har en tendens att bjuda på någonting nytt i bekantskapskretsen, på den kvinnliga sidan.

Oftast ingenting bestående.

Men det blir spännande att se vad den kan bjuda på i år.

Ett band hade ju somsagt varit välkommen.

Kanske är det kaffet som spökar med hjärnan, eller att man vänder på dygnet.

Började dagen idag med Cola Zero och kaffe som drycker.

Kanske inte den smartaste starten, men inte dålig heller.

Har insett att varje gång jag bestämmer mig för att sluta med något så får det motsatt effekt.

Som nu med lightläsk. Har legat på ett stadigt intag av minst 1.5 liter senaste 10 dagarna minst.

Inget man borde lida av egentligen, musiken har legat på hyllan i en dag, men det känns som mer.

Spelade lite nylonsträngat igår. Men jag inser att klockan snart har slagit för många slag och man snart ska iväg mot nya marker.

Imorgon ska jag försöka fånga morgonen, runt 10-11 tiden kanske.

Igår vid den här tiden så kom jag in och lagade lunch efter ett löppass, idag har jag sovit aningen längre, och då känns allting aningen jobbigare.

Inget att deppa över. Lever lovlivet i övrigt.