Drömbloggen

Ikväll visas solen i ögonen på svt 1, kl 21.00. så har ni inte redan sett den ta då fanimig o se den.

Tidigare när jag bloggade så kände jag alltid att jag verkligen hade saker att säga världen(även om ingen läste), men nu på senare tid så känns det inte alls så längre, jag menar jag älskar verkligen att blogga.
Men tidigare så kändes verkligen som att jag kunde lägga något posetivt bakom varje stavelse, något drömmande, längtande, eller åtminstone ett budskap, men den senaste tiden har det verkligen dött bort. Eller det är ju liksom inte så som att det bara har försvunnit.
Jag är en produkt av min natur, så min natur har tagit bort det.
Men jag har bestämt mig för att så ska det fan i mig inte vara.
Nu ska jag börja kämpa mot domdära bakåtsträvande, nedtryckande demonerna, jag är ju trots allt jag "och som du kanske redan vet, jag är oslagbar".
Jag tänkte börja kämpa redan imorgon, men då kom jag på att varför inte gå ut 110% istället, och börja redan ikväll. Japp.
Stearinljus ska tändas på mitt skrivbord och mina blyertspennor ska vässas. Ikväll ska jag fanimig skapa musik, underbara oförståbara texter, med dubbelbottniga och poetiska budskap, japp. Ljuva toner? Naaah, det är överskattat. Fort ska det gå, djupt ska det vara. Det ska låta därefter också.
Dessutom så rockar jag somfan på min stålsträngade gitarr, sådeså.
Men musik är ju bara en litenlitenliten del av allt.
Japp, ingen ska få göra något sånt som förstör min dag längre. Det tänker jag inte tillåta. Bara för att samhället tillåter det.
Vad vet jag, kanske är jag överkänslig? Nej, folk får lov att anpassa sig för att jag ska må bra. Jag menar dom har ju ingen rätt att få mig att må dåligt.

Nu vet jag ändå inte riktigt vad jag menar, men jag vet att ingen ska få döda kreativitet hos människor. Oavsett hur oskyldigt det än sker.
Vi ses imorn.
Nu ska jag se Made in sweden och sedan ringa älskade Erika, och därefter nöta sönder min alldeles perfekta larswinnerbäckspellistamedbarapepplåtarmedansjagsjälvförsökerskrivaihopnågot.
Godnatt.

"Människor som tror har en chans"

Jag vill aldrig mer spela gitarr. Inte idag i alla fall.

Jag som hade tänkt duscha ikväll, men nu orkar jag inte. Och då måste jag stiga upp tidigare imorn. Men ändå så orkar jag inte duscha ikväll, men jag orkar inte stiga upp tidigare imorn heller. I-landsproblem.

Jag

Hallå gott folk, för att hålla min blogg vid liv så har jag fått en idee.
Varje vecka så ska jag(trots mina bristande gitarr och sångkunskaper) lägga upp en ny video där jag gör en cover på någon låt.

Idag bjuder jag på En vän med en bil, men håkan hellström.
Ska försöka upperätthålla denhära traditionen då.


Ursäkta kass mobilkamera kvalitet. Men man hör iaf något. (;

Ändå känns det som om hela världen sjunger

Har du kommit nånstans
Har du sumpat din sista chans
Är du framme nu
Har du valt en väg att gå
ett mål att sikta på
är det verkligen du?
Är det verkligen du?

Idag visades en alldeles ny värld för mig.
Det är helt otroligt vad jag egentligen missat, och jag undrar hur jag har kunnat undgå att missa det som liksom funnits där så länge.
Vad är det som gör att man börjar ta saker för givet?
Och lever med det så länge att man själv börjar tro på det?
Jag menar kroppen protesterar ju när man lever med sig själv i lögn, man blir trött, okoncentrerad och får kanske huvudvärk.

- Läs rad 63
- Haha, den är ju inte läsbar, alldeles för liten
- Oj, jag kanske har dålig syn trots allt

Jag var hos optikern idag, och märkte att min örnsyn inte alls var så bra som jag trodde.
Jag ser verkligen som en kråka på nära håll. Så nu ska det bli skönt att få glasögon och slippa all huvudvärk som plågat mig dom senaste veckorna.
Men frågan är, kommer jag inte se ut som en tönt i glasögon?

På kvällen var jag och Danne ute och fotade, och jag kom på att jag nog ska införskaffa mig ett stativ, för lite skärpa i bilderna är aldrig fel.
Men nu ska jag se Idol. Godnatt!


Slutartidslek

Såhär cool kanske jag blir i glasögon(hoppas inte)

Nu verkar sommaren ha lämnat staden, blåst iväg över haven och lagt sig för att vila en hel höst, vinter och vår.
Jag är hemma från ett regnigt Piteå där jag fått vara med Erika. Det var fint, somvanligt.

Jag laddade just in alla bilder från min mobil på datorn, och tänkte dela med mig av dom på bloggen.
Det är bilder från strax innan sommarlovet till igår.
Se och njut, och kommentera gärna någon bild.


Borg med nyfärgat hår hos mig, med en vecka kvar av skolan så åkte vi till piteå, färgade hår, cyklade till flygplatsten och mötte Erika när hon kom hem från Paris och så sov vi alldeles för lite. Jag råkade kasta en tomat i borgs öga också. Han förtjänar ett frislag på mig för det.


Borg och jag chillade på stan efter ha klarat av dom sista proven för dethära året, det kändes skönt, och jag kände mig förväntansfull inför sommaren.


Jag och Danne var hos Borg och spelade guitar hero.
Sen cyklade jag hem med Borgs väska. XD


Jag åkte moppe med Erika till step in och klarade mig igenom ett 45 minuters spinningpass. Jag trodde att jag skulle ligga och spotta blod på golvet efter en halvtimme.


Den sista skoldagen firades såklart med max käk, sen så blev det även bad i gropen.


Vi tänkte ta en genväg genom skogen till badplatsen, det blev en vandring i lera och tät skog med massa spindelväv, om det gick fortare vettefan.


Bad i den klassiska gropen.


Påväg hem efter att ha smakat varsin folköl för första gången.


Någon dag senare efter jag varit i piteå och sett Erika ta examen så for jag och Borg ut till min stuga, vi grillade svarta hamburgare och badade i 13 gradigt vatten.


Borg efter en natt i min stuga, vi gick ut till klipporna och drömde om hur sommaren skulle bli.


Dagen innan jag skulle åka till F21 var jag Borg och Danne och njöt av vädret i gropen.


När jag var på F21 så spenderade jag den mesta tiden med att sakna Erika, och Borg. Jag lyssnade på Lasse, spelade gitarr och tränade en hel del.
Tack vare människorna där så gick det trots allt att överleva 2 veckor.
Mina rumskamrater, skönt nog så blev jag erbjuden att byta rum efter några dagar, vilket jag skyndade mig att göra.


En del av F21 området som vi var instängda på i 2 veckor.


Dom nya rumskamraterna, trots att vi steg upp klockan 6 och sträckte lakanen varje morgon så busringde vi till folk ungefär fram till 1 tiden på natten.


Varje dag på F21 hade vi olika rundturer, en dag fick vi se JAS plan.


Jag, Danne och Borg for återigen till gropen.


Veckan efter F21 var väldigt mysig, det regnade typ en vecka i stäck, men det gjorde inget för jag låg hemma hos Erika och pussades med henne när hon var sjuk.


Jag och Danne for på en moppetur en dag efter mitt sommarjobb, vädret var fint.

På fredagen så struntade jag i jobbet och jag och Erika firade 3 månader tillsammans i min stuga.
Och jag älskar denhära bilden, kanske för att Erika är så söt och för att hon ser ut som någon slags båtkapten med hiphop keps tycker jag.


Älsklingen och hennes favorit frukost. XD


En dag när det regnade väldigt mycket så cyklade jag och Borg till mig och åt mackor.


Jag och Borg for ytterliggare en gång till min stuga, och Borgs tröjja blev legendarisk.


En kväll så var vi och fiskade, fast efter 2 kast så hade linan trasslat så mycket att det tog 20 minuter att fixa, så vi gav upp.


2 Dagars disk för mig och Borg.


Jag, Erika och Borg var på PDOL och såg Håkan, åkte batman och käkade langos.


Jag saknar mitt hår nu, jag kan inte fattta hur jag kunde låta någon klippa av det.


Filmkväll hos Mört.


Jag och Borg var och hämtade ut våra LK biljetter, längtade efter Lars Winnerbäck och satte oss med Danne och drack PK vid willys.


Under veckan efter PDOL så bjöd Erika mig på bio.


Borg trycker en kebab på LK.


Millencolin, som var lite av en besvikelse live.


Var och badade med min kusin, Erika fotade.


Lars Winnerbäck var underbart.


Sålde mitt 360 för att få råd med en boxarsäck och ett objektiv.


70-300 mm. Fint!


Var och spelade tv spel tillsammans med Erika innan hon for till Italien.


Jag och Borg var och badade i gropen när det var 2 veckor kvar av sommarlovet. Det kändes vemodigt.


Borg i kallax hamn.


Danne leker med en boll hemma hos mig.


Världens sötaste flicka som jag älskar mest av allt, kom hem från itallien.

Nu ska jag gå och sova, godnatt!

Det var en solig dag, och jag började 8:an, det kändes vemodigt, 7an hade ju liksom slutat med att jag var mobbad. Men nu var det visserligen en ny klass, inget mera 7c, nu var det 7 f som gällde. Eller rättare sagt 8 f.
En ny klass, med en gammal men ändå ny vän, Ludde. Sen var det ju även några andra som jag kände sådära flyktigt, Gunnar, Daniel och Jonas. Sen så gick ju hon där också, hon som jag såg redan första dagen i 8an. Hon som det tog över ett år innan jag tog mig mod att verkligen prata med.

Jag vantrivdes inte riktigt lika mkt som jag gjorde tidigare, men det tog inte så länge förrän både Gunnar och Ludde började mobba mig för mitt hår, det känns skumt att kalla dom vänner med tanke på vad dom gjorde. Men jag orkade inte försvinna i mig själv igen, jag umgicks med Daniel och Jonas istället, och Besökte Martin på fritiden, han som jag faktiskt kommit att tycka om väldigt mycket, vi hade liksom alltid kul tillsammans. Det fanns inga sorger, inga jobbiga tankar. Bara ideer, kreativitet och planer på hur dom skulle genomföras, och så lyckade och mindre lyckade försök såklart.

Hos Martin var det alltid kul, i skolan var allt pest, när vintern började närma sig så var jag fortfarande olyckligt kär i den där tjejen och jag hade inte knytit några riktigt rejäla vänskapsband med någon i klassen. Jag hängde nästan hela tiden hos Martin, jag bodde där i stort sett. Skolan orkade jag inte gå till, jag stannade hemma, knapprade alvedon, käkade i stort sett bara nudlar och drack alldeles för mkt energidryck. Jag tror att jag gick på alvedon nästan hela tiden. Även då jag inte hade någon huvudvärk, bara en slags värk i magen, som i stort sett aldrig gick över på en lång tid.

Innan julen så hängde jag mest med Gunnar, vi skolkade hemma hos honom och kom på ursäkter för att gå hem, ganska kreativt när jag tänker efter. Så passerade julen och visst hände det några saker då, inget som jag orkar nämna dock, och så blev det vår. Jag var fortfarande mycket med Gunnar, vi gick hem till honom på håltimmarna och kom på att: oj jag har ju ont i magen, eller: gud vad jag fick huvudvärk, självklart höll man med och sa att fan vad du ser blek ut, jag ser verkligen hur dåligt du mår.
När våren började jag komma så cyklade jag till skolan och jag blev väll någorlunda smal.
Sen i slutet av våren praktiserade jag hos min broder på han och hans polares företag. Varje dag på lunchen så var jag med Ludde, och vi blev vänner, riktigt bra vänner. Vi hade ett eget sätt att hälsa på och vi avslutade varandras meningar. Min så kallade huvudvärk släppte lite dom här sista veckorna som fanns kvar av skolan, och min närvaro kanske höjdes till 3 dagar i veckan.

Sommaren kom och när jag inte befann mig hos Martin, och skruvade i mopeder så var jag och Danne runt på stan och jagade flickor med mopederna. Det var en bra sommar, min kost bestod mest av Mars bars, nudlar och alldeles för mycket powerking, jag tror jag var konstant hög på koffein. Och om jag inte var det så knapprade jag alvedon och hade huvudvärk.

Så började skolan om, hon satt där igen i skolan, lika oupnåelig som alltid. På något sätt så kom huvudvärken tillbaka och den mesta tiden spenderades hos Martin under hösten.
Jag och Danne körde moped till skolan HELA hösten, det var svinkallt och när vintern kom så fryste jag i stort sett konstant då det blev så kallt att köra, jag kan inte fatta att vi gjorde det.
Betygen såg inte alltför lovande ut när jag bestämde mig för att gå filmarbetarprogrammet, men jag sökte i alla fall in.

Så kom jullovet och det var hon som tog mod till sig och avslöjade att vi faktiskt gått och trånat efter varandra. Jag kände mig lyckligare än vad jag någonsin gjort och när jag fick gå och hålla en varm hand på en kall juldagsnatt så slog hjärtat en extra volt, det var bättre än att knappra alvedon och det var bättre än en koffeinkick.
Jag fick ligga på en madrass bredvid henne och livet kändes rättvist, luften kändes klarare än den någonsin gjort och jag kände att jag behövde inte ligga hemma och komma på ursäkter för att stanna hemma från skolan hela våren.
Och somsagt så somnade jag en natt och trodde att allt var en del i en kärlekshistoria, och det visade ju sig somsagt dagen därpå att jag trodde fel. Men jag gav dig aldrig någon gloria. Och jag visste redan då att jag aldrig älskat henne, jag var bara kär i kärleken.

Jag låg ner och ville dö en kväll, sen ändrade jag mig eftersom att jag inte skulle våga dö. Och för att jag säkert skulle ångra mig för jag ville ju veta vad som händer sen, jag var ju trots allt bara 15 år.
Med det till insikt så var jag faktiskt i skolan, jag såg dig och jag mådde dåligt, men jag var där.
Jag svamlade dock mest omkring, jag tror att jag faktiskt såg ut att må bra när jag egentligen mådde helt tvärtom. Men det är väll så det är. Jag skrattade när jag föll sönder på insidan. Men det är väll bättre än att gråta antar jag.

Jag och Ludde blev riktigt bra kompisar, Gunnar var ju trots allt knappt i skolan. Av någon väldigt dum anledning så var jag inte med Martin lika mycket, knappt någonting faktiskt. Det ångrar jag.
Sen så upptäckte jag henne som jag inte sett under 1 och ett halv år. Hon gick i min klass och hon var, ja jag vet inte riktigt. Hon uppskattade mig i alla fall, och hon försökte lära mig att åka snowboard. Inspirerad av henne så ryckte jag upp mig i skolan, och höjde mig i 14 ämnen.
Sen så delade vi varandras liv i 10 månader.

Alla killar fick något slags ryck där i april och började spela gitarr. Ingen av oss blev särskilt bra men vi hade kul.
Det skolkades även då och då för att ta mopparna in till stan och spela guitar hero. Det var som att livet började bli lite Lars Winnerbäck, jag kände det så i alla fall, eftersom jag trots allt såg gitarren i butiken och symbolen för att skolka. Och trots allt så var jag ju lycklig, och ingen jävel skulle någonsin mer nå mig. Så kändes det.
På kvällarna så körde jag och Danne ibland hem till Linus och såg film och käkade onyttigt.
När våren smygit sig in med lite värme så for jag ut och började springa, först lite grann, sen längre och längre, det fastnade jag för hela sommaren.
När det var bal så sjöng jag och Ludde No Woman No Cry, det var grymt. Det är något jag skulle kunna vänja mig vid, att stå på en scen alltså.

På skolavslutningsdagen så lyckades jag och Daniel komma försent, eftersom vi försov oss.
Vi fick våra betyg och var glada ända tills Gunnar kraschade in i mig med sin moped. Men jag överlevde juh.
Jag fick veta att jag kommit in på teknikprogrammet, vilket var vad jag sökt, då filmarbetarprogrammet började se ut att ge allt för dåliga framtidsutsikter.
Jag hade också bara en dags frånvaro under sista terminen i 9an, och den dan var jag magsjuk.

Under sommaren så sommarjobbade jag och umgicks med mina vänner, sen så blev dom 3 sista veckorna alldeles helt onödigt deppiga, eftersom Ludde dissade mig utan någon egentlig anledning. Enligt honom så hade han inte tid.

Så började Gymnasiet, jag satt i lärkans aula och var nervös inför uppropet, jag hade 3 vänner och en flickvän med mig. Men jag kände mig ändå sådära lite smått ensamen.
I alla fall så började jag och Ludde i samma klass, men av någon anledning så verkade han inte orka umgås så mycket med mig. Jag kände mig nere, min tjej tappade också tid för mig. Hennes kusiner och skolan verkade sno det mesta av tiden.

Jag började gymma med Gunnar när det blev för kallt för att springa utomhus, det var skönt. Och det fick ensamhetens ångest att släppa lite.
Jag trivdes inte på gymnasiet, ändå lyckades jag klara mig med bara 4 dagars frånvaro under första terminen.
Hon hörde av sig igen en dag i oktober och min värld föll samman helt igen. Jag hade aldrig släppt henne ur tanken, det visste jag ju, men jag hade åtminstone försökt hata henne.

Då kändes alla försök meningslösa och jag sov i stort sett ingenting, käkade mindre och tränade mer. Lars Winnerbäck lyssnade jag på stort sett konstant.
Jag var inte kär i min tjej längre i november tror jag, och hon hade ju trots allt inte tid med mig, jag bjöd med henne för att se Lars Winnerbäck och fick höra att hon inte gillade honom. Jag vart mer frälst än vad jag redan var.
Jag drog med mig Gunnar för att se estetarnas uppträdande och hon som jag borde ha glömt uppträdde, efteråt så var jag bakom scenen och stammade fram några blyga ord till henne.

I december månad så fick hon besök av mig, vi drack te och tände ljus och hade ett riktigt moget samtal, ett som kanske borde ha ägt rum för ett år sedan, eller kanske aldrig någonsin. I skolan så var jag less på allt faktiskt, jag hade ju liksom ingen vän. Så gjorde min tjej slut också, det hade jag redan räknat ut skulle hände men ändå så gick jag ner mig.

Jag hade ingen att prata med men så fanns Borg där, han visste inte exakt vad jag gick igenom och hur dåligt jag mådde men han brydde sig och försökte förstå. Det betydde mycket.
Och så lite senare dendära månade så hörde jag av hon som jag faktiskt borde glömt igen.
Så låg jag där bredvid henne på en madrass igen och tänkte, att den här gången kommer det bli bra, nu har vi fått den tid för oss själva som vi behövde, nu har vi mognat klart och vi är redo för att faktiskt älska någon.
Men så var det inte och jag blev dumpad på nyårsafton.
Jag låg och ville dö medans andra skålade i champange och sköt raketer.

Jag åt ännu mindre nu, jag tränade ännu mer, men jag hade vänner att umgås med. Jag och Borg satt uppe på nätterna och var bittra åt livet, vi tränade tillsammans och vi drack franks samtidigt som vi spelade guitar hero. Så tog vi skoterturer och promenerade runt i ett iskallt vinterluleå.

Skolan blev väll lite lättare att ta sig igenom men jag kände mig inte riktigt lika taggad, jag skolkade för att åka till gymmet och gömde mig ofta längst bak med ipoden på högsta volym. Jag orkade helt enkelt inte försöka då och då.

Sen på våren så började det ljusna, jag satt en ensam lördagkväll och registrerade mig på apberget, dagen efter tog jag bort den med en ny kontakt på min msn lista. Det ledde till ett möte i Luleå och sedan till det finaste som jag någonsin upplevt. Jag blev kär och kunde börja leva fullt ut igen, Erika Eklund gjorde mig hel.
Till henne så passade orden "Jag älskar dig". Med henne kändes allt meningsfullt igen.

Jag slutar här, och fortsätter en annan kväll, nu är klockan 02.29 och jag behöver trots allt lite sömn denhära natten också. Om någon nu orkat läsa igenom dethära så är jag grymt imponerad, hoppas ni inte blivit alltför uttråkade.
Jag kände för att skriva och mitt eget liv var det bästa jag kom på. Sovgott!