För det finns en smärta
Idag stod det träning på schemat.
Böj 112,5 kg blev bara 3-4-2 reps.
Är riktigt laddad för att komma upp på 115 kg nästa vecka och då måste jag sätta 5orna på 112,5. Så bara o bita ihop.
Bänken blev samma som förra passet irriterande nog.
Bänk 80 kg 5-3-3
Chinsen gick bättre än sist och en rep mer på varje set.
Chins KV+5 kg 9-7-6
Så snart en 10a i chins med 5 kg extravikt känns härligt!
Nu ska jag iväg till jobbet och kriga. På återseende.
Böj 112,5 kg blev bara 3-4-2 reps.
Är riktigt laddad för att komma upp på 115 kg nästa vecka och då måste jag sätta 5orna på 112,5. Så bara o bita ihop.
Bänken blev samma som förra passet irriterande nog.
Bänk 80 kg 5-3-3
Chinsen gick bättre än sist och en rep mer på varje set.
Chins KV+5 kg 9-7-6
Så snart en 10a i chins med 5 kg extravikt känns härligt!
Nu ska jag iväg till jobbet och kriga. På återseende.
Musik.
Blogglogg
Jag har verkligen tappat i bloggandet den senaste tiden.
Varför?
Jag vet inte riktigt, men istället för att skriva ut allt i okomplicerad text i bloggen så försöker jag krångla till mina tankar och skriva ner dom som låttexter istället.
Det funkar mycket bättre.
För jag skriver ju ändå mest för mig själv. Men jag tänkte ändå börja blogga lite mera, jag menar det ena behöver ju inte utesluta det andra.
En förändring behöver ju inte nödvändigtvis vara till det sämre?
Så att ni inte tror att jag har avlidit eller så.
Hejsvejs!
Varför?
Jag vet inte riktigt, men istället för att skriva ut allt i okomplicerad text i bloggen så försöker jag krångla till mina tankar och skriva ner dom som låttexter istället.
Det funkar mycket bättre.
För jag skriver ju ändå mest för mig själv. Men jag tänkte ändå börja blogga lite mera, jag menar det ena behöver ju inte utesluta det andra.
En förändring behöver ju inte nödvändigtvis vara till det sämre?
Så att ni inte tror att jag har avlidit eller så.
Hejsvejs!
Och jag drömmer så konstigt igen.
Är jag den ända människan som inte fattat att det är december?
Ikväll
Jag dricker varm glögg och mina glasögon blir alldeles immiga, liksom jag hugger i sten.
Jag har knappast lärt mig nått sen sist.
Jag har knappast lärt mig nått sen sist.
You cool my desire
Det är klart nu, idag hade jag min sista dag som en TESY2 elev.
En orienteringsdag tillsammans med Borg dessutom, vilket värdigt slut på min teknik skolgång. Lite synd bara på att vi blev fuskanklagade. Måste man verkligen ta orienterings kontroller i nummerordning?
Imorgon så ska jag med Erika och se håkan hellström, det ser jag verkligen framemot. Håkan är ju faktiskt nästan hälften så bra som Lasse, vilket tamefan inte är dåligt. Det blir nog underbart, spec som jag får dela det med den bästa jag vet.
Och så har bytet skett, imorgon kallar jag mig numera för en bf:are.
Barn och fritids programmet blev det.
Och vad ska man säga? Jag får hoppas att allt stämmer nu, för annars bara orkar jag inte.
Jag kände mig lättad när jag bestämde mig för att byta från teknik, nu har jag panik. Jag vet faktiskt egentligen inte vad jag vill gå, kanske vill jag egentligen inte gå någonting?
Men nått val det har man ju egentligen inte, och jag ska se till att bli något nu.
Efter att jag har kommit på vad jag vill bli så att säga.
En orienteringsdag tillsammans med Borg dessutom, vilket värdigt slut på min teknik skolgång. Lite synd bara på att vi blev fuskanklagade. Måste man verkligen ta orienterings kontroller i nummerordning?
Imorgon så ska jag med Erika och se håkan hellström, det ser jag verkligen framemot. Håkan är ju faktiskt nästan hälften så bra som Lasse, vilket tamefan inte är dåligt. Det blir nog underbart, spec som jag får dela det med den bästa jag vet.
Och så har bytet skett, imorgon kallar jag mig numera för en bf:are.
Barn och fritids programmet blev det.
Och vad ska man säga? Jag får hoppas att allt stämmer nu, för annars bara orkar jag inte.
Jag kände mig lättad när jag bestämde mig för att byta från teknik, nu har jag panik. Jag vet faktiskt egentligen inte vad jag vill gå, kanske vill jag egentligen inte gå någonting?
Men nått val det har man ju egentligen inte, och jag ska se till att bli något nu.
Efter att jag har kommit på vad jag vill bli så att säga.
I love you more than I have ever found a way to say to you
Det är så hemskt att veta att någon inte mår bra, speciellt när det är någon i ens närhet.
Kanske någon man älskar mest av allt?
Eller bara har kännt några veckor.
Det spelar ingen roll.
Det smärtar i hela kroppen och allt du vill göra är att hålla om personen och berätta att det kommer ordna sig.
Man önskar sig ha kraften att placera ett leende på deras läppar för ingenting skulle betyda mer än att se den le.
Kanske någon man älskar mest av allt?
Eller bara har kännt några veckor.
Det spelar ingen roll.
Det smärtar i hela kroppen och allt du vill göra är att hålla om personen och berätta att det kommer ordna sig.
Man önskar sig ha kraften att placera ett leende på deras läppar för ingenting skulle betyda mer än att se den le.
So i can shake you.
Det är ju pinsamt, som mest har jag, under hela mitt bloggandet med denhära bloggen haft 13 besöker under samma dag.
Det är lite illa, jag menar varför la jag ner min förra? Där hade jag ju runt 30 läsare per dag.
Lite konstigt med tanke på att jag tyckte att den sög. Men sånt är livet antar jag.
Imorn ska jag, med hjälp av Erika, välja ut fyra olika glasögonbågar att låna hem och prova.
Det är sjukt ändå att jag ska skaffa glasögon. Det är visserligen fint på vissa människor, men är jag verkligen en glasögonmänniska?
Jävla I-landsproblem, jag får hjälp med synen men gnäller över att jag kanske inte passar i glasögon.
Nej, jag är faktiskt glad att jag ska få det.
Sen så kom jag på att jag verkligen måste bli bättre på att dra med mig kameran också, så nu ska jag försöka få med den överallt. Och så ofta som möjligt. Så om ni inte är linslöss så får ni väll gå och gömma er eller något.
Det var allt för ikväll.
Tänkte avsluta med en asfin cover av håkans 13. Se och njut.
Det är lite illa, jag menar varför la jag ner min förra? Där hade jag ju runt 30 läsare per dag.
Lite konstigt med tanke på att jag tyckte att den sög. Men sånt är livet antar jag.
Imorn ska jag, med hjälp av Erika, välja ut fyra olika glasögonbågar att låna hem och prova.
Det är sjukt ändå att jag ska skaffa glasögon. Det är visserligen fint på vissa människor, men är jag verkligen en glasögonmänniska?
Jävla I-landsproblem, jag får hjälp med synen men gnäller över att jag kanske inte passar i glasögon.
Nej, jag är faktiskt glad att jag ska få det.
Sen så kom jag på att jag verkligen måste bli bättre på att dra med mig kameran också, så nu ska jag försöka få med den överallt. Och så ofta som möjligt. Så om ni inte är linslöss så får ni väll gå och gömma er eller något.
Det var allt för ikväll.
Tänkte avsluta med en asfin cover av håkans 13. Se och njut.
The Other Side
En dag till.
Hjärterdam nu i september börjar en annan typ av höst!
Hjärterdam nu i september börjar en annan typ av höst!
Bland kemiläxor och nylonsträngat.
Söndagar och läxläsning, hur kommer det sig att jag alltid lyckas spara allt det icke roliga till slutet på veckan?
Svaret är väll enkelt, prioritering.
Hur högt prioriterar jag skolan egentligen?
Ja det är väll en fråga jag borde ställa mig själv inte min blogg, jag menar den har ju faktiskt sällan svaret.
Är det kanske så illa att jag missunnar mig själv kunskap som jag har möjlighet att suga upp i skolan eller handlar det helt enkelt om att jag inte behöver klara absolut allt i skolan för att känna mig nöjd.
Jag började fundera på allt såntdära krånligt vuxentänk när jag satte mig ner med mitt berg av läxor idag, faktiskt ingen särskilt heroisk insats att ta sig igenom det, men med tanke på hur bra jag är på skjuta på saker så känns det som en utmaning att ens öppna böckerna vässa pennan och låta hjärnan arbeta. Jag menar vem vill inte spela gitarr och sjunga istället?
Jag värdesätter kunskap, helt klart. Även att vara bra på saker, det är coolt.
Men sen så är jag ju så pass motströms att jag stannar där, vid att värdesätta det.
Det är inget jag känner att jag behöver utveckla hos mig själv, inte för att känna mig nöjd med min insats i livet i alla fall.
vill jag lära mig något så kan jag lära mig det, måhända att det kan krävas tid, men det känns alltid värt under resans gång, något man inte kan säga om saker jag behöver lära mig.
Det börjar kännas mer och mer viktigt att bara vara, och då inte för min egen skull.
Utan för andras, kan jag glädja någon genom att spendera tid med dom, istället för att sitta hemma och läsa min kemiläxa så känner jag mig så mycket mer nöjd med mig själv som person.
Det är inte detta, fria, demokratiska, samhälle som jag strävat efter att leva i.
Men så länge man är majoriteten av demokratin så kan man ju faktiskt leva någorlunda fritt.
Ändå känner jag oftast för att lägga mig på minoritetens sida, just därför att dom behöver mig mer då.
Min egen åsikt?
Jag kan ibland ha svårt att visa den, speciellt om den kan såra någon. Visserligen ser jag inte detta som ett svaghetstecken utan enbart som mänsklig sympati.
Det kan vara starkt att stå för vad man själv tycker så länge man gör det på ett neutralt sätt. Det behöver ju inte bli själlöst bara därför.
Det känns som att man vissa dagar måste kämpa för att vandra på gatan, det krävs styrka för att sätta den andra foten framför den andra, inte enbart för att man fastnar och riskerar att ramla framåt med näsan först, utan för att man vissa dagar har lätt för att släppa. Jordens gravitation tycks inte alltid lyckas med att hållla en kvar, inte när man är lycklig för då klarar man allt, jordens attraktionskraft mot min massa är inget problem.
Vissa dagar är det tyngre, då märker man helt klart av jordens övertag, fast dom dagarna kan man antingen kämpa emot och ändå ta ett hopp från marken, eller också gömma sig under täcket tills nån annan människa lyckas dra dig uppåt.
Vissa dagar kanske man till och med tillåter sig själv att sjunka ner under ytan, det är sånna gånger man själv verkligen önskar att man kunde lyfta upp folk. Det är också det som känns som det viktigaste man kan göra.
Lyfta folk, bära folk.
Eller inte folk, liv.
Bloggfenomenet verkar inte riktigt vara något för mig, jag skriver trotsallt alltför sällan för att få någon riktigt röd tråd i det hela, och när jag väl skriver så blir det sällan något som får mig att trycka på publicerar knappen.
Det bästa vore nog att lägga ner allt bloggande och skaffa mig en dagbok istället, för det jag gillar mest med bloggar, det är inte att skriva. Det är att läsa andras bloggar.
Nu blir det återgång till pluggandet om mina tankar nu har lust att lämna mig ifred en stund, nu när dom fått blandas ihop i en massa text här i bloggen.
Jag får väll ta och reda ut det nåndag och pussla ihop orden rätt.
Hejsvejs!
Svaret är väll enkelt, prioritering.
Hur högt prioriterar jag skolan egentligen?
Ja det är väll en fråga jag borde ställa mig själv inte min blogg, jag menar den har ju faktiskt sällan svaret.
Är det kanske så illa att jag missunnar mig själv kunskap som jag har möjlighet att suga upp i skolan eller handlar det helt enkelt om att jag inte behöver klara absolut allt i skolan för att känna mig nöjd.
Jag började fundera på allt såntdära krånligt vuxentänk när jag satte mig ner med mitt berg av läxor idag, faktiskt ingen särskilt heroisk insats att ta sig igenom det, men med tanke på hur bra jag är på skjuta på saker så känns det som en utmaning att ens öppna böckerna vässa pennan och låta hjärnan arbeta. Jag menar vem vill inte spela gitarr och sjunga istället?
Jag värdesätter kunskap, helt klart. Även att vara bra på saker, det är coolt.
Men sen så är jag ju så pass motströms att jag stannar där, vid att värdesätta det.
Det är inget jag känner att jag behöver utveckla hos mig själv, inte för att känna mig nöjd med min insats i livet i alla fall.
vill jag lära mig något så kan jag lära mig det, måhända att det kan krävas tid, men det känns alltid värt under resans gång, något man inte kan säga om saker jag behöver lära mig.
Det börjar kännas mer och mer viktigt att bara vara, och då inte för min egen skull.
Utan för andras, kan jag glädja någon genom att spendera tid med dom, istället för att sitta hemma och läsa min kemiläxa så känner jag mig så mycket mer nöjd med mig själv som person.
Det är inte detta, fria, demokratiska, samhälle som jag strävat efter att leva i.
Men så länge man är majoriteten av demokratin så kan man ju faktiskt leva någorlunda fritt.
Ändå känner jag oftast för att lägga mig på minoritetens sida, just därför att dom behöver mig mer då.
Min egen åsikt?
Jag kan ibland ha svårt att visa den, speciellt om den kan såra någon. Visserligen ser jag inte detta som ett svaghetstecken utan enbart som mänsklig sympati.
Det kan vara starkt att stå för vad man själv tycker så länge man gör det på ett neutralt sätt. Det behöver ju inte bli själlöst bara därför.
Det känns som att man vissa dagar måste kämpa för att vandra på gatan, det krävs styrka för att sätta den andra foten framför den andra, inte enbart för att man fastnar och riskerar att ramla framåt med näsan först, utan för att man vissa dagar har lätt för att släppa. Jordens gravitation tycks inte alltid lyckas med att hållla en kvar, inte när man är lycklig för då klarar man allt, jordens attraktionskraft mot min massa är inget problem.
Vissa dagar är det tyngre, då märker man helt klart av jordens övertag, fast dom dagarna kan man antingen kämpa emot och ändå ta ett hopp från marken, eller också gömma sig under täcket tills nån annan människa lyckas dra dig uppåt.
Vissa dagar kanske man till och med tillåter sig själv att sjunka ner under ytan, det är sånna gånger man själv verkligen önskar att man kunde lyfta upp folk. Det är också det som känns som det viktigaste man kan göra.
Lyfta folk, bära folk.
Eller inte folk, liv.
Bloggfenomenet verkar inte riktigt vara något för mig, jag skriver trotsallt alltför sällan för att få någon riktigt röd tråd i det hela, och när jag väl skriver så blir det sällan något som får mig att trycka på publicerar knappen.
Det bästa vore nog att lägga ner allt bloggande och skaffa mig en dagbok istället, för det jag gillar mest med bloggar, det är inte att skriva. Det är att läsa andras bloggar.
Nu blir det återgång till pluggandet om mina tankar nu har lust att lämna mig ifred en stund, nu när dom fått blandas ihop i en massa text här i bloggen.
Jag får väll ta och reda ut det nåndag och pussla ihop orden rätt.
Hejsvejs!
.
Kom hem nu Erika<3
Låttips
Jag måste få berätta något för er alla, något ni kanske redan visste, jag älskar ju somsagt Lars Winnerbäck.
Och vem gör inte det? Han har liksom lyckats sätta ord på allt dedära som finns i en 17 årig pojkes hjärta, och mer därtill.
Saker man inte kan förklara, tankar man tänker, saker man inte tänker på, och saker som man inte borde tänka på.
I alla fall så kom jag på att jag nog egentligen inte skulle behöva någon mer artist i mitt liv (om jag nu vart tvungen att välja en, varför jag nu skulle bli det).
Men han har ju skrivit en, eller nej flera låtar för sånna dära speciella tillfällen i livet. Det tycker i alla fall jag.
Och alla borde ge dom låtarna minst 10 genomlyssningar.
Så nu eftersom att jag ändå inte kan sova så tänkte jag helt enkelt skriva ner lite Lars Winnerbäck låttips(nog för att alla hans låtar är guld värda). Men dom som liksom är verkligen riktigt speciellt sådära WOW!
Okej, ni vet när man är sådära underbart kär, lycklig och glad, och det känns som att allt är möjligt.
Då tycker jag domhära låtarna är bäst.
Vår för hjärterdam
Nån annan
Jag fattar ingenting
Farväl jupiter
Strimmor
Kom ihåg mig då
Åt samma håll
Kom
Pollenchock och stjärnfall
Lycklig och förvånad
Alla vägar har sitt pris
Och kanske den bästa, Elden.
Sen så har man ju sånnahära deppdagar när man är nere också, och behöver bli lite uppryckt, då funkar domhära jättebra.
Söndermarken
I stockholm
Sen du var här
Gråa dagar
Singel
Under månen
Nånting större
Håll ut
Inte för kärleks skull
Vänta
Hugger i sten
Och till sist när man är riktigt deppig, då finns det inget annat att göra än att deppa.
Då deppar jag helst till domhära låtarna.
Kom änglar
När man väntar mirakel
Elegi
Mareld
Tidvis
Prinsessor
Jag är hos dig igen
Hjärterdams sista sång
I dina ögon
Fria vägar ut
Söndag 13.3.99
Jag sitter här i mörkret med datorskärmen som ändå ljuskälla, det är jobbigt varmt på mitt rum och jag lyssnar på Mareld, jag vet inte varför. Men ikväll passar den. Ikväll passar även Coldplays nya platta. Ikväll passar jag inte riktigt in, jag längtar till en varm säng, innehållande en varm kropp, någonstans mellan Luleå och Piteå, i Erikas stuga.
Nu ska ni som orkat läsa igenom dethära inlägget tamefan lyssna på alla domhära låtarna innan ni dör, annars kommer ni leva ett ofullständigt liv, tro mig. Godnatt!
Guden själv.
Och vem gör inte det? Han har liksom lyckats sätta ord på allt dedära som finns i en 17 årig pojkes hjärta, och mer därtill.
Saker man inte kan förklara, tankar man tänker, saker man inte tänker på, och saker som man inte borde tänka på.
I alla fall så kom jag på att jag nog egentligen inte skulle behöva någon mer artist i mitt liv (om jag nu vart tvungen att välja en, varför jag nu skulle bli det).
Men han har ju skrivit en, eller nej flera låtar för sånna dära speciella tillfällen i livet. Det tycker i alla fall jag.
Och alla borde ge dom låtarna minst 10 genomlyssningar.
Så nu eftersom att jag ändå inte kan sova så tänkte jag helt enkelt skriva ner lite Lars Winnerbäck låttips(nog för att alla hans låtar är guld värda). Men dom som liksom är verkligen riktigt speciellt sådära WOW!
Okej, ni vet när man är sådära underbart kär, lycklig och glad, och det känns som att allt är möjligt.
Då tycker jag domhära låtarna är bäst.
Vår för hjärterdam
Nån annan
Jag fattar ingenting
Farväl jupiter
Strimmor
Kom ihåg mig då
Åt samma håll
Kom
Pollenchock och stjärnfall
Lycklig och förvånad
Alla vägar har sitt pris
Och kanske den bästa, Elden.
Sen så har man ju sånnahära deppdagar när man är nere också, och behöver bli lite uppryckt, då funkar domhära jättebra.
Söndermarken
I stockholm
Sen du var här
Gråa dagar
Singel
Under månen
Nånting större
Håll ut
Inte för kärleks skull
Vänta
Hugger i sten
Och till sist när man är riktigt deppig, då finns det inget annat att göra än att deppa.
Då deppar jag helst till domhära låtarna.
Kom änglar
När man väntar mirakel
Elegi
Mareld
Tidvis
Prinsessor
Jag är hos dig igen
Hjärterdams sista sång
I dina ögon
Fria vägar ut
Söndag 13.3.99
Jag sitter här i mörkret med datorskärmen som ändå ljuskälla, det är jobbigt varmt på mitt rum och jag lyssnar på Mareld, jag vet inte varför. Men ikväll passar den. Ikväll passar även Coldplays nya platta. Ikväll passar jag inte riktigt in, jag längtar till en varm säng, innehållande en varm kropp, någonstans mellan Luleå och Piteå, i Erikas stuga.
Nu ska ni som orkat läsa igenom dethära inlägget tamefan lyssna på alla domhära låtarna innan ni dör, annars kommer ni leva ett ofullständigt liv, tro mig. Godnatt!
Guden själv.
Sommarlov
Jag kom på en grej idag, nämligen att jag faktiskt inte har hunnit ha något sommarlov ännu.
Första 2 veckorna spenderades på f21, sen var jag faktiskt ledig en vecka och fick ligga och pussa på den bästa jag vet, men sen började allvaret igen och jag har nu jobbat i 2 och en halv vecka.
Men snart, på 3 dagar, kommer mitt sommarlov börja på riktigt. Då ska jag få tid till att sola, bada, käka glass på stranden, se solen gå upp tillsammans med Erika, pussa på henne, vara vaken hela nätterna och sova hela dagarna, se Lars Winnerbäck, se Håkan Hellström, träna, springa långa jogginturer, fotografera, göra ingenting, spela gitarr och grilla marshmallows.
Somsagt 3 dagar kvar, sen börjar det jag längtat efter sen gymnasiet börjat, sommarlov!
Nu ska jag duscha och sen se morden i midsommer. Trevlig kväll.
Första 2 veckorna spenderades på f21, sen var jag faktiskt ledig en vecka och fick ligga och pussa på den bästa jag vet, men sen började allvaret igen och jag har nu jobbat i 2 och en halv vecka.
Men snart, på 3 dagar, kommer mitt sommarlov börja på riktigt. Då ska jag få tid till att sola, bada, käka glass på stranden, se solen gå upp tillsammans med Erika, pussa på henne, vara vaken hela nätterna och sova hela dagarna, se Lars Winnerbäck, se Håkan Hellström, träna, springa långa jogginturer, fotografera, göra ingenting, spela gitarr och grilla marshmallows.
Somsagt 3 dagar kvar, sen börjar det jag längtat efter sen gymnasiet börjat, sommarlov!
Nu ska jag duscha och sen se morden i midsommer. Trevlig kväll.
Mål att sikta på.
Nu har jag varit och sprungit, det blev en mil och det var skitskönt. Jag har gått upp 5 kilo märkte jag idag, så nu har jag blivit väldigt taggad att gymma, och bygga på mig muskler. Dock längtar jag efter mina stabila 63 kilo igen, dit vill jag igen. Så nu blire o satsa med träningen!
Allting som jag vill kan jag göra!
Luften utanför luktar varm asfalt, jogginspåret luktar blåbärsris och allting luktar sommar. Det luktar liksom liv liv liv.
Det är nu man vill ut och leva, spela musik och skratta tillsammans med vänner hela natten.
Men icket, vissa ska ju upp och sommarjobba imorgon, fan!
Jag vill skratta hela natten, bada, skrika, sjunga lasselåtar och trivas
i vänners sällskap, kräks på sommarjobbet!
Det är nu man vill ut och leva, spela musik och skratta tillsammans med vänner hela natten.
Men icket, vissa ska ju upp och sommarjobba imorgon, fan!
Jag vill skratta hela natten, bada, skrika, sjunga lasselåtar och trivas
i vänners sällskap, kräks på sommarjobbet!
Alla vägar har sitt pris
Det är sommar och utanför mitt fönster är löven gröna och en fin kvällssol letar sig in genom min halvöppna balkongdörr. Temperaturen i mitt rum är nog någonstans över 25, vilket är alldeles för varmt, jag har feber, ont i halsen och en huvudvärk som sitter någonstans bakom ögonen. Det känns lite som att dom ska tryckas ut. Fast egentligen så klagar jag inte, det är bara det att jag skulle vilja slänga av mig skorna och springa barfota på gräsmattan, ta en härlig joggintur och spendera timmar på gymmet med att träna.
Det är det som jag har tänkt göra med denhära bloggen, försöka uppnå åtminstone några inlägg i veckan redovisa hur min träning går, samtidigt som jag tänkte fylla den med det andra som händer i mitt liv. Jag har mina tvivel mot att jag lyckas, men försöka duger somsagt. Jag ska bara bli av med förkylningen, så ska jag komma i form. ( Jag har faktiskt gått upp 3 kilo sen sommarlovet började )
Som vanligt så spelas det musik på mitt rum, Lars Winnerbäck blandat med lite Håkan Hellström strömmar ut ur mina högtalare.
Jag har lessnat på bloggspace, det finns alldeles för mycket depp kvar där. Jag kan inte vara kvar där, för jag har liksom lämnat deppigheten.
Livet är rättvist, jag har sommarlov, en lätt solbränna på näsan och lockigt brunsvart hår. Jag får börja flera dagar i veckan med att vakna upp bredvid den finaste flickvänen man kan ha, och jag får hålla henne vaken med världens mysigaste kvällsprat.
Jag har en vän som jag kan dela glädje, sorg och musiksmak med, och jag är nästan syndfri. Jag är nämligen konfirmerad för cirka en vecka sedan.
Men som alltid så finns det en orm i paradiset.
Imorgon börjar mitt 3 veckor långa sommarjobb, om man nu kan kalla det för "jobb". Gamla människor, det finns fina sådana, dock inte mer än att jag kan räkna dom på min högra hand, farmor, farfar, mormor och morfar. Resten av den äldre skalan av jordens befolkning har en tendens att vara just "i vägen". Säg att man har varit och gymmat, man har bråttom till bussen men vill hinna springa förbi på konsum och köpa en gainomax. Japp, det första som händer är att man fastnar bakom en pensionär som går mitt mellan hyllorna och lämnar minimalt med utrymme mellan sig själv och hyllorna, jaja, man tränger sig förbi ändå, hittar sin gainomax och kämpar sig fram till kassan. Då står det någon pensionär framför en som först när dom kommer fram och expediten har blippat alla deras varor och säger vad det kostar börjar leta efter börsen, oftast i en alldeles för stor väska, med alldeles för mycket saker. Därefter så ska dom stå och räkna mynt, tappa mynt på golvet, börja om och räkna osv. Yes, då har man missat den bussen.
Tro nu inte att jag är en bitter människa, det är jag inte, jag är lycklig. Men jag känner bara en viss skeptis på att slänga bort 1/4 av sommarlovet på att jobba på ett ålderdomshem.
Men vi får väll se, det kanske blir roligt, det finns ju trots allt inga konsumköer där!
Det är det som jag har tänkt göra med denhära bloggen, försöka uppnå åtminstone några inlägg i veckan redovisa hur min träning går, samtidigt som jag tänkte fylla den med det andra som händer i mitt liv. Jag har mina tvivel mot att jag lyckas, men försöka duger somsagt. Jag ska bara bli av med förkylningen, så ska jag komma i form. ( Jag har faktiskt gått upp 3 kilo sen sommarlovet började )
Som vanligt så spelas det musik på mitt rum, Lars Winnerbäck blandat med lite Håkan Hellström strömmar ut ur mina högtalare.
Jag har lessnat på bloggspace, det finns alldeles för mycket depp kvar där. Jag kan inte vara kvar där, för jag har liksom lämnat deppigheten.
Livet är rättvist, jag har sommarlov, en lätt solbränna på näsan och lockigt brunsvart hår. Jag får börja flera dagar i veckan med att vakna upp bredvid den finaste flickvänen man kan ha, och jag får hålla henne vaken med världens mysigaste kvällsprat.
Jag har en vän som jag kan dela glädje, sorg och musiksmak med, och jag är nästan syndfri. Jag är nämligen konfirmerad för cirka en vecka sedan.
Men som alltid så finns det en orm i paradiset.
Imorgon börjar mitt 3 veckor långa sommarjobb, om man nu kan kalla det för "jobb". Gamla människor, det finns fina sådana, dock inte mer än att jag kan räkna dom på min högra hand, farmor, farfar, mormor och morfar. Resten av den äldre skalan av jordens befolkning har en tendens att vara just "i vägen". Säg att man har varit och gymmat, man har bråttom till bussen men vill hinna springa förbi på konsum och köpa en gainomax. Japp, det första som händer är att man fastnar bakom en pensionär som går mitt mellan hyllorna och lämnar minimalt med utrymme mellan sig själv och hyllorna, jaja, man tränger sig förbi ändå, hittar sin gainomax och kämpar sig fram till kassan. Då står det någon pensionär framför en som först när dom kommer fram och expediten har blippat alla deras varor och säger vad det kostar börjar leta efter börsen, oftast i en alldeles för stor väska, med alldeles för mycket saker. Därefter så ska dom stå och räkna mynt, tappa mynt på golvet, börja om och räkna osv. Yes, då har man missat den bussen.
Tro nu inte att jag är en bitter människa, det är jag inte, jag är lycklig. Men jag känner bara en viss skeptis på att slänga bort 1/4 av sommarlovet på att jobba på ett ålderdomshem.
Men vi får väll se, det kanske blir roligt, det finns ju trots allt inga konsumköer där!
