Drömbloggen

Kloka ord i dagens rubrik och orden Aldrig Vila har ringt högt dom senaste veckorna.
Arbetslösheten har bjudit på träningspass i stort sett varje dag.
Och förbättringen av kroppen sker hela tiden.
Jag blir starkare, snabbare och uthålligare för varje pass nu för tiden och träningen fortsätter på något sätt att bara bli roligare och roligare.

Läste orden som är dagens rubrik på en bild tidigare idag och insåg hur jävla sant det är.
Jag har aldrig ångrat ett träningspass jag genomfört däremot har jag ibland kunnat ångra att jag inte tränade vissa dagar då jag kanske ansett att jag inte har haft tid.
Men det handlar bara om prioriteringar om man ska vara helt ärlig.
Vet jag med mig att jag ska jobba och sedan direkt ska iväg på någon aktivitet som räcker resten av kvällen, stig upp en halvtimme tidigare och spring 20 minuter till exempel. All aktivitet är bättre än ingen alls.

Hinner jag inte laga middag innan träningen efter jobbet? Ta med dubbla matbackar, både lunch och middag.
Jag vet inte hur många gånger under sommaren förra året som jag fick planera hela dagen i matväg redan kvällen innan och nu mer sker sådant på rutin.
Jag vet att jag inte kan prestera bra utan rätt mat på rätt tider, därför blir det mycket lättare att välja rätt mat, på rätt tidpunkt när jag har sett hur stor skillnad det gör för träningen.

Sedan så gäller det ju självklart att ge gärnet på gymmet också. 
Varje sekund ska spenderas rätt, men rätt behöver ju inte alltid vara att lyfta rätt övningar för just det ändamålet utan det ska ju vara roligt också. Jag kör aldrig efter någon speciell plan utan bygger oftast upp passet efter hur kroppen känns just den dagen. Jag ser till att köra igenom alla större muskelgrupper under varje vecka och prioriterar då och då lite olika muskler lite mer.

Idag har jag cylklat in och kört igenom brösten. Är inne på andra veckan av tre i en 12 reps period.
Ska sedan gå ner till 8 reps i tre veckor och därefter 5 reps.


Jag kanske inte är speciellt stor, stark eller uthållig jämfört med många andra som tränar, men jag har ett tydligt mål att hela tiden utvecklas och jag vet att jag bara kan komma dit tack vare mig själv.
Självklart hjälper det stödet jag får från min flickvän Sara och alla roliga stunder man har på gymmet tack vare min träningskompis ALLE B, men i grund och botten så är det min egen prestation när jag tränar, min egen vilja och mina egna misstag som det handlar mest om.
Man lär sig av misstagen, man gör om, man gör rätt, man blir starkare och snabbare.
Under våren så har jag haft en liten deff i 5 veckor och under den så körde jag och Borg hårdare och hårdare pass på mindre och mindre mat och man började inse hur himla mycket allting sitter i huvudet.
När man tror att man är helt slut så kan man alltid prestera lite mer, och det är dom ramarna man vill spränga.

När det svartnar framför ögonen i ett tungt marklyft, eller när man knappt orkar gå ner för trappen efter ett hårt benpass så vet man att man har gjort rätt och den känslan är oslagbar.

Snart ska jag iväg och träna triceps med Sara, då eftersträvar vi den känslan igen.
Adjö.

Köket på stengatan 105 för 5 minuter sedan.
-Det var länge sedan jag bloggade Sara.
-Nu ska jag blogga.

Supernova bara växer och växer som singel.
Magnus är verkligen en helt briljant musiker och jag längtar som bara den tills på onsdag.

Idag väntar axlar och triceps på gymmet med Borg, sedan lite intervaller och mage med Sara på kvällen.
Skönt med dubbla pass nu när det snart bara är en vecka kvar av deffen. Imorse kände jag mig riktigt nöjd med resultatet så här långt! Så en vecka till gör nog susen.
Har just ätit klart frukosten och jag måste låta er veta att det verkligen är skönt att ha all den här tiden man har att äta frukost varje morgon.
Igår sov jag och Sara till tolv och tog oss ur sängen först vid tvåtiden.
Helt perfekt med andra ord.
Det blev dessutom tresiffrigt i marklyft igår. 100 kg för första gången. Det kändes bra. Ryggen känns rikgit stabil.
Det som också är kul är att jag har ökat i marklyft hela tiden under deffen som snart pågått i fem veckor.

Nu väntar en till kopp svart kaffe. På återseende!

Jag har världens coolaste tjej.

Nu var det sagt.

Sitter och dricker morgonkaffe i vanlig ordning.
Lite tidigare än vad kroppen fortfarande är van vid. Klockan tre är man ju van vid att stiga upp i vanliga nattjobbsfall.

Nu är jag ju ledig på heltid och det fortsätter att vara underbart!

Står helt stilla i huvudet när det gäller låttexter just nu.
Det fanns en period då allting kändes som musik.
Och alla ackord låter så himla lika nu, allt känns gjort och skrivet.
Kanske bara behöver stå och spela och sjunga lite mer framför spegeln så att man får hybris igen.

Ja, så är det nog.
Har varit så himla sugen på kaffe senaste timmen men inte velat dricka för att jag ska orka äta middag när Sara kommer hem.
Hon har verkligen målat upp en bra bild angående dom köttfärsbiffar som vi snart ska tilllaga.

I brist på kaffe tänkte jag vara kreativ och skriva lite. Som förr när dagarna var full av ledig tid.
Men jag vet inte. Man kan ju inte skriva musik bara för att.
Våren har i alla fall lagt sig över staden och jag och Borg vandrade över bergnäsbron för att fylla vårt celciusbehov tidigare idag.

Idag körde vi ben på gymmet. För att gå från en sak till en annan.
Jag och Sara ska baka bullar ikväll. Även detta ser jag framemot. 
Själva doften av nybakta bullar är en av dom bästa.

Är ju i alla fall arbetslös sedan i torsdags och jag tänkte lista dom tre bästa sakerna med detta.

1. Att alltid få somna och vakna bredvid fina, fina Sara!
2. Att kunna dricka kaffe oavsett tid på dygnet.
3. Att vara pigg och utvilad.

Sen följer det en massa mer bra grejer.
Säkert någon dålig med, men det är ingen ide att lägga fokus på sådant.
Ska ta och plocka upp gitarren igen. Bloggen får vänta.
Adjö!

OJ! Nu jävlar blir ni till er.
Två inlägg på samma dag. Sa ju att det skulle vända.

Har varvat Kent med Magnus Ekelund och Stålet hela morgonen.
Nu är allt kaffe slut i bryggaren och jag ska inte koka något mer.
Istället så är det dags för att dra på sig kläder och lägga mat i strupen.
Sedan väntar vad vi brukar kalla för promenad men vad jag kallar för POWERWALK in till stan för att lämna igen två filmer som jag och Sara såg igår.
Den ena hette Små Danska Olyckor och var en tragikomisk dansk film om några syskons olika livsöden.
Filmen var så dålig att jag inte ens klarade av att somna till den. Sara sov några lyckliga minuter och blev därför inte lika tärd av den kalla danska humorn som jag blev.

Sedan beslutade vi oss för att nu är det bra. 
Dags att byta film så kastade vi in Saras val av film(vem som valde den första filmen kan vi låta vara osagt) och det var filmen "Jag saknar dig". 
Insåg snabbt att detta inte heller var någon komedi.

Nu avslutar vi filmkapitlet.
Jag önskar att Sara också kunde ha lite jobbbrist så att vi kunde ligga i sängen tillsammans hela dagen.
Fast man ska vara försiktig med vad man önskar.
Nu ska jag greppa gitarren och pennan samtidigt för första gången på länge. 

Sitter och sänker kaffe i detta fina väder.
Kopp efter kopp svart har jag hällt i mig. Koffeinkicken uteblir ännu men borde snart komma.
Infamna mig i ett svart mörker av trygghet och social euofori.