Men och ringa nu känns lite fånigt och kort.
Det vart en himla trevlig kväll med Danne ikväll, gitarrspel och grabbsnack.
Vi började lira igenom Im Yours, och den låten blir till och med finare än vad den redan är när man spelar den med en vän.
Jag har fått nya gardiner på mitt rum också, fast inte med hollywoodstjärnor som jag råkade säga till Erika.
Det finns faktiskt rätt mycket att blogga om ikväll, fast det avaktar jag nog lite med. Så ni vet.
Jag har världens ha begär efter den nya ipoden också, jag menar tänk vad roligt med lite ny musik, nu har jag lyssnat igenom alla Lasselåtar 1000000 gånger denhära sommaren och hösten.
Lite ny träningsmusik skulle behövas.
Har kommit in i värsta U2, Bruce Springsteen, Coldplay perioden nu.
Men snart ska jag och Erika och se Håkan och då lär det ju blir han och Lasse som man lyssnar på somvanligt.
10 oktober kan ju liksom komma nu tycker jag.
Men nu ska jag snart hoppa ner i sängen och sova.
Godnatt!
Gitarr.
Nya gardiner.
Vi började lira igenom Im Yours, och den låten blir till och med finare än vad den redan är när man spelar den med en vän.
Jag har fått nya gardiner på mitt rum också, fast inte med hollywoodstjärnor som jag råkade säga till Erika.
Det finns faktiskt rätt mycket att blogga om ikväll, fast det avaktar jag nog lite med. Så ni vet.
Jag har världens ha begär efter den nya ipoden också, jag menar tänk vad roligt med lite ny musik, nu har jag lyssnat igenom alla Lasselåtar 1000000 gånger denhära sommaren och hösten.
Lite ny träningsmusik skulle behövas.
Har kommit in i värsta U2, Bruce Springsteen, Coldplay perioden nu.
Men snart ska jag och Erika och se Håkan och då lär det ju blir han och Lasse som man lyssnar på somvanligt.
10 oktober kan ju liksom komma nu tycker jag.
Men nu ska jag snart hoppa ner i sängen och sova.
Godnatt!
Gitarr.
Nya gardiner.
Sleight of hand and twist of fate
Idag, mina kära vänner så har jag valt vilka glasögonbågar det blir, har tyvärr inga bilder. Men dom är snygga, dock lite mindre än dom jag ville ha.
Jag som hade tänkt dra ihop ett långt inlägg om det, men eftersom jag sitter på den numera nyrenoverade övervåningen och spelar gitarr och väntar på att Danne ska komma hit och spela, så får det bli ett kort inlägg. Men jag kanske bjuder på bilder på 2 gitarr spelande pojkar ikväll. Vi får se.
Hejsvejs.
Jag som hade tänkt dra ihop ett långt inlägg om det, men eftersom jag sitter på den numera nyrenoverade övervåningen och spelar gitarr och väntar på att Danne ska komma hit och spela, så får det bli ett kort inlägg. Men jag kanske bjuder på bilder på 2 gitarr spelande pojkar ikväll. Vi får se.
Hejsvejs.
Söndag
Idag är det söndag igen, men det har varit en himla mysig sådann.
Började dagen med att vakna upp bredvid Erika, åt en god frukost vid 11 snåret och sedan låg vi kvar i sängen flera timmar och pussades, pratade och hade fotokrig.
Så borde man få vakna upp minst en dag i veckan. Då skulle nog alla människor bli himla mycket gladare av sig.
Jag fick en bok av Erika i fredags också, för att jag har ögoninflamation, det var gulligt av henne, och det var en gullig bok också.
Nu kom jag just hem från att ha varit hos min Farmor och Farfar, farfar fyller 72 år. Så jag har ätit hur mycket gott som helst.
Det är ju inte heller helt fel.
Har föresten nästan bestämt vilka glasögonbågar det blir, fast det kanske tyvärr inte blir dom ändå för min mamma tycker dom är för stora för mitt ansikte(!?).
Och så var min bror och hans fru hit idag, så jag fick se hur bröllopsbilderna på dom, som jag fotade blev.
Men nu ska jag kanske ta och städa mitt rum, för det skulle behövas, eller så plinkar jag lite på gitarren.
Hejsvejs.
Söt bok.
Söndagsmysigtjej.
För stora glasögon?
Bröllopsfoto.
Började dagen med att vakna upp bredvid Erika, åt en god frukost vid 11 snåret och sedan låg vi kvar i sängen flera timmar och pussades, pratade och hade fotokrig.
Så borde man få vakna upp minst en dag i veckan. Då skulle nog alla människor bli himla mycket gladare av sig.
Jag fick en bok av Erika i fredags också, för att jag har ögoninflamation, det var gulligt av henne, och det var en gullig bok också.
Nu kom jag just hem från att ha varit hos min Farmor och Farfar, farfar fyller 72 år. Så jag har ätit hur mycket gott som helst.
Det är ju inte heller helt fel.
Har föresten nästan bestämt vilka glasögonbågar det blir, fast det kanske tyvärr inte blir dom ändå för min mamma tycker dom är för stora för mitt ansikte(!?).
Och så var min bror och hans fru hit idag, så jag fick se hur bröllopsbilderna på dom, som jag fotade blev.
Men nu ska jag kanske ta och städa mitt rum, för det skulle behövas, eller så plinkar jag lite på gitarren.
Hejsvejs.
Söt bok.
Söndagsmysigtjej.
För stora glasögon?
Bröllopsfoto.
So i can shake you.
Det är ju pinsamt, som mest har jag, under hela mitt bloggandet med denhära bloggen haft 13 besöker under samma dag.
Det är lite illa, jag menar varför la jag ner min förra? Där hade jag ju runt 30 läsare per dag.
Lite konstigt med tanke på att jag tyckte att den sög. Men sånt är livet antar jag.
Imorn ska jag, med hjälp av Erika, välja ut fyra olika glasögonbågar att låna hem och prova.
Det är sjukt ändå att jag ska skaffa glasögon. Det är visserligen fint på vissa människor, men är jag verkligen en glasögonmänniska?
Jävla I-landsproblem, jag får hjälp med synen men gnäller över att jag kanske inte passar i glasögon.
Nej, jag är faktiskt glad att jag ska få det.
Sen så kom jag på att jag verkligen måste bli bättre på att dra med mig kameran också, så nu ska jag försöka få med den överallt. Och så ofta som möjligt. Så om ni inte är linslöss så får ni väll gå och gömma er eller något.
Det var allt för ikväll.
Tänkte avsluta med en asfin cover av håkans 13. Se och njut.
Det är lite illa, jag menar varför la jag ner min förra? Där hade jag ju runt 30 läsare per dag.
Lite konstigt med tanke på att jag tyckte att den sög. Men sånt är livet antar jag.
Imorn ska jag, med hjälp av Erika, välja ut fyra olika glasögonbågar att låna hem och prova.
Det är sjukt ändå att jag ska skaffa glasögon. Det är visserligen fint på vissa människor, men är jag verkligen en glasögonmänniska?
Jävla I-landsproblem, jag får hjälp med synen men gnäller över att jag kanske inte passar i glasögon.
Nej, jag är faktiskt glad att jag ska få det.
Sen så kom jag på att jag verkligen måste bli bättre på att dra med mig kameran också, så nu ska jag försöka få med den överallt. Och så ofta som möjligt. Så om ni inte är linslöss så får ni väll gå och gömma er eller något.
Det var allt för ikväll.
Tänkte avsluta med en asfin cover av håkans 13. Se och njut.
Och jag vet att det bara är fantasier.
Idag visades en alldeles ny värld för mig.
Det är helt otroligt vad jag egentligen missat, och jag undrar hur jag har kunnat undgå att missa det som liksom funnits där så länge.
Vad är det som gör att man börjar ta saker för givet?
Och lever med det så länge att man själv börjar tro på det?
Jag menar kroppen protesterar ju när man lever med sig själv i lögn, man blir trött, okoncentrerad och får kanske huvudvärk.
- Läs rad 63
- Haha, den är ju inte läsbar, alldeles för liten
- Oj, jag kanske har dålig syn trots allt
Jag var hos optikern idag, och märkte att min örnsyn inte alls var så bra som jag trodde.
Jag ser verkligen som en kråka på nära håll. Så nu ska det bli skönt att få glasögon och slippa all huvudvärk som plågat mig dom senaste veckorna.
Men frågan är, kommer jag inte se ut som en tönt i glasögon?
På kvällen var jag och Danne ute och fotade, och jag kom på att jag nog ska införskaffa mig ett stativ, för lite skärpa i bilderna är aldrig fel.
Men nu ska jag se Idol. Godnatt!
Slutartidslek
Såhär cool kanske jag blir i glasögon(hoppas inte)
Det är helt otroligt vad jag egentligen missat, och jag undrar hur jag har kunnat undgå att missa det som liksom funnits där så länge.
Vad är det som gör att man börjar ta saker för givet?
Och lever med det så länge att man själv börjar tro på det?
Jag menar kroppen protesterar ju när man lever med sig själv i lögn, man blir trött, okoncentrerad och får kanske huvudvärk.
- Läs rad 63
- Haha, den är ju inte läsbar, alldeles för liten
- Oj, jag kanske har dålig syn trots allt
Jag var hos optikern idag, och märkte att min örnsyn inte alls var så bra som jag trodde.
Jag ser verkligen som en kråka på nära håll. Så nu ska det bli skönt att få glasögon och slippa all huvudvärk som plågat mig dom senaste veckorna.
Men frågan är, kommer jag inte se ut som en tönt i glasögon?
På kvällen var jag och Danne ute och fotade, och jag kom på att jag nog ska införskaffa mig ett stativ, för lite skärpa i bilderna är aldrig fel.
Men nu ska jag se Idol. Godnatt!
Slutartidslek
Såhär cool kanske jag blir i glasögon(hoppas inte)
Farväl jupiter.
Idag har det verkligen varit en såndära perfekt höstdag, riktigt perfekt och mysig.
Lagom kall, och lagom grå i kontrast mot dom orange löven.
Jag var ute och fotade lite getter och annat, getter är söta.
Getter
Gruppbild
Höstfärger
Lagom kall, och lagom grå i kontrast mot dom orange löven.
Jag var ute och fotade lite getter och annat, getter är söta.
Getter
Gruppbild
Höstfärger
The Other Side
En dag till.
Hjärterdam nu i september börjar en annan typ av höst!
Hjärterdam nu i september börjar en annan typ av höst!
Bland kemiläxor och nylonsträngat.
Söndagar och läxläsning, hur kommer det sig att jag alltid lyckas spara allt det icke roliga till slutet på veckan?
Svaret är väll enkelt, prioritering.
Hur högt prioriterar jag skolan egentligen?
Ja det är väll en fråga jag borde ställa mig själv inte min blogg, jag menar den har ju faktiskt sällan svaret.
Är det kanske så illa att jag missunnar mig själv kunskap som jag har möjlighet att suga upp i skolan eller handlar det helt enkelt om att jag inte behöver klara absolut allt i skolan för att känna mig nöjd.
Jag började fundera på allt såntdära krånligt vuxentänk när jag satte mig ner med mitt berg av läxor idag, faktiskt ingen särskilt heroisk insats att ta sig igenom det, men med tanke på hur bra jag är på skjuta på saker så känns det som en utmaning att ens öppna böckerna vässa pennan och låta hjärnan arbeta. Jag menar vem vill inte spela gitarr och sjunga istället?
Jag värdesätter kunskap, helt klart. Även att vara bra på saker, det är coolt.
Men sen så är jag ju så pass motströms att jag stannar där, vid att värdesätta det.
Det är inget jag känner att jag behöver utveckla hos mig själv, inte för att känna mig nöjd med min insats i livet i alla fall.
vill jag lära mig något så kan jag lära mig det, måhända att det kan krävas tid, men det känns alltid värt under resans gång, något man inte kan säga om saker jag behöver lära mig.
Det börjar kännas mer och mer viktigt att bara vara, och då inte för min egen skull.
Utan för andras, kan jag glädja någon genom att spendera tid med dom, istället för att sitta hemma och läsa min kemiläxa så känner jag mig så mycket mer nöjd med mig själv som person.
Det är inte detta, fria, demokratiska, samhälle som jag strävat efter att leva i.
Men så länge man är majoriteten av demokratin så kan man ju faktiskt leva någorlunda fritt.
Ändå känner jag oftast för att lägga mig på minoritetens sida, just därför att dom behöver mig mer då.
Min egen åsikt?
Jag kan ibland ha svårt att visa den, speciellt om den kan såra någon. Visserligen ser jag inte detta som ett svaghetstecken utan enbart som mänsklig sympati.
Det kan vara starkt att stå för vad man själv tycker så länge man gör det på ett neutralt sätt. Det behöver ju inte bli själlöst bara därför.
Det känns som att man vissa dagar måste kämpa för att vandra på gatan, det krävs styrka för att sätta den andra foten framför den andra, inte enbart för att man fastnar och riskerar att ramla framåt med näsan först, utan för att man vissa dagar har lätt för att släppa. Jordens gravitation tycks inte alltid lyckas med att hållla en kvar, inte när man är lycklig för då klarar man allt, jordens attraktionskraft mot min massa är inget problem.
Vissa dagar är det tyngre, då märker man helt klart av jordens övertag, fast dom dagarna kan man antingen kämpa emot och ändå ta ett hopp från marken, eller också gömma sig under täcket tills nån annan människa lyckas dra dig uppåt.
Vissa dagar kanske man till och med tillåter sig själv att sjunka ner under ytan, det är sånna gånger man själv verkligen önskar att man kunde lyfta upp folk. Det är också det som känns som det viktigaste man kan göra.
Lyfta folk, bära folk.
Eller inte folk, liv.
Bloggfenomenet verkar inte riktigt vara något för mig, jag skriver trotsallt alltför sällan för att få någon riktigt röd tråd i det hela, och när jag väl skriver så blir det sällan något som får mig att trycka på publicerar knappen.
Det bästa vore nog att lägga ner allt bloggande och skaffa mig en dagbok istället, för det jag gillar mest med bloggar, det är inte att skriva. Det är att läsa andras bloggar.
Nu blir det återgång till pluggandet om mina tankar nu har lust att lämna mig ifred en stund, nu när dom fått blandas ihop i en massa text här i bloggen.
Jag får väll ta och reda ut det nåndag och pussla ihop orden rätt.
Hejsvejs!
Svaret är väll enkelt, prioritering.
Hur högt prioriterar jag skolan egentligen?
Ja det är väll en fråga jag borde ställa mig själv inte min blogg, jag menar den har ju faktiskt sällan svaret.
Är det kanske så illa att jag missunnar mig själv kunskap som jag har möjlighet att suga upp i skolan eller handlar det helt enkelt om att jag inte behöver klara absolut allt i skolan för att känna mig nöjd.
Jag började fundera på allt såntdära krånligt vuxentänk när jag satte mig ner med mitt berg av läxor idag, faktiskt ingen särskilt heroisk insats att ta sig igenom det, men med tanke på hur bra jag är på skjuta på saker så känns det som en utmaning att ens öppna böckerna vässa pennan och låta hjärnan arbeta. Jag menar vem vill inte spela gitarr och sjunga istället?
Jag värdesätter kunskap, helt klart. Även att vara bra på saker, det är coolt.
Men sen så är jag ju så pass motströms att jag stannar där, vid att värdesätta det.
Det är inget jag känner att jag behöver utveckla hos mig själv, inte för att känna mig nöjd med min insats i livet i alla fall.
vill jag lära mig något så kan jag lära mig det, måhända att det kan krävas tid, men det känns alltid värt under resans gång, något man inte kan säga om saker jag behöver lära mig.
Det börjar kännas mer och mer viktigt att bara vara, och då inte för min egen skull.
Utan för andras, kan jag glädja någon genom att spendera tid med dom, istället för att sitta hemma och läsa min kemiläxa så känner jag mig så mycket mer nöjd med mig själv som person.
Det är inte detta, fria, demokratiska, samhälle som jag strävat efter att leva i.
Men så länge man är majoriteten av demokratin så kan man ju faktiskt leva någorlunda fritt.
Ändå känner jag oftast för att lägga mig på minoritetens sida, just därför att dom behöver mig mer då.
Min egen åsikt?
Jag kan ibland ha svårt att visa den, speciellt om den kan såra någon. Visserligen ser jag inte detta som ett svaghetstecken utan enbart som mänsklig sympati.
Det kan vara starkt att stå för vad man själv tycker så länge man gör det på ett neutralt sätt. Det behöver ju inte bli själlöst bara därför.
Det känns som att man vissa dagar måste kämpa för att vandra på gatan, det krävs styrka för att sätta den andra foten framför den andra, inte enbart för att man fastnar och riskerar att ramla framåt med näsan först, utan för att man vissa dagar har lätt för att släppa. Jordens gravitation tycks inte alltid lyckas med att hållla en kvar, inte när man är lycklig för då klarar man allt, jordens attraktionskraft mot min massa är inget problem.
Vissa dagar är det tyngre, då märker man helt klart av jordens övertag, fast dom dagarna kan man antingen kämpa emot och ändå ta ett hopp från marken, eller också gömma sig under täcket tills nån annan människa lyckas dra dig uppåt.
Vissa dagar kanske man till och med tillåter sig själv att sjunka ner under ytan, det är sånna gånger man själv verkligen önskar att man kunde lyfta upp folk. Det är också det som känns som det viktigaste man kan göra.
Lyfta folk, bära folk.
Eller inte folk, liv.
Bloggfenomenet verkar inte riktigt vara något för mig, jag skriver trotsallt alltför sällan för att få någon riktigt röd tråd i det hela, och när jag väl skriver så blir det sällan något som får mig att trycka på publicerar knappen.
Det bästa vore nog att lägga ner allt bloggande och skaffa mig en dagbok istället, för det jag gillar mest med bloggar, det är inte att skriva. Det är att läsa andras bloggar.
Nu blir det återgång till pluggandet om mina tankar nu har lust att lämna mig ifred en stund, nu när dom fått blandas ihop i en massa text här i bloggen.
Jag får väll ta och reda ut det nåndag och pussla ihop orden rätt.
Hejsvejs!
