Hemstad
Tycker att det verkar som att folk har lätt för att romantisera städer eller länder som man flyttat iväg till i förhållande till sin egen hemstad.
Det verkar nästan inte okej att gilla sin hemstad om man är lite känd. Eller om man bara uttrycker sig på internet.
Luleå är ju en rätt skön stad tycker jag personligen. Även om man klagar när det är kallt eller liknande, men det hör liksom till.
Folk som blivit så lyckliga när dom brutit sig loss från sin hemstad måste ju ha någon slags annan störning tycker jag. Kanske dom har dåliga minnen från barndomen eller liknande. Har svårt att se att någon svensk stad skulle vara så hemsk egentligen.
Sedan så brukar det vända, man ska hylla sin hemstad, återvända till sina rötter. Inse att det var därifrån man fick sin kreativa drivkraft.
Kanske man måste ha en sådan relation för att lyckas som konstnär.
Har aldrig hört talas om en musiker som bara bott i samma stad hela livet.
Känns som att Magnus Uggla skulle vara en sådan musiker kanske. Men han har säkert flyttat till stockholm.
Göteborg verkar vara den enda riktigt accepterade staden att komma ifrån.
Men nu kanske jag bara kan relatera till musiker jag själv hört och brinner för.
Vet inte riktigt om schlager stjärnor eller sådant har sådana historier.
Undrar varför alla bra artister måste ha någonting stört över sig?
Det är sällan man hör talas om en nykterist som aldrig varit olyckligt kär, käkat snabbmakaroner och korv minst en gång i veckan och dricker mellanmjölk till lunch och middag, som lyckas som musiker.
Det kanske finns något slags sammanband, man måste kunna höra hemma med någon. Hitta sig själv i musiken.
Jag vet inte, har nog bara haft feber för länge, funderat över konstiga saker.
Luleå är ju en rätt skön stad tycker jag personligen. Även om man klagar när det är kallt eller liknande, men det hör liksom till.
Folk som blivit så lyckliga när dom brutit sig loss från sin hemstad måste ju ha någon slags annan störning tycker jag. Kanske dom har dåliga minnen från barndomen eller liknande. Har svårt att se att någon svensk stad skulle vara så hemsk egentligen.
Sedan så brukar det vända, man ska hylla sin hemstad, återvända till sina rötter. Inse att det var därifrån man fick sin kreativa drivkraft.
Kanske man måste ha en sådan relation för att lyckas som konstnär.
Har aldrig hört talas om en musiker som bara bott i samma stad hela livet.
Känns som att Magnus Uggla skulle vara en sådan musiker kanske. Men han har säkert flyttat till stockholm.
Göteborg verkar vara den enda riktigt accepterade staden att komma ifrån.
Men nu kanske jag bara kan relatera till musiker jag själv hört och brinner för.
Vet inte riktigt om schlager stjärnor eller sådant har sådana historier.
Undrar varför alla bra artister måste ha någonting stört över sig?
Det är sällan man hör talas om en nykterist som aldrig varit olyckligt kär, käkat snabbmakaroner och korv minst en gång i veckan och dricker mellanmjölk till lunch och middag, som lyckas som musiker.
Det kanske finns något slags sammanband, man måste kunna höra hemma med någon. Hitta sig själv i musiken.
Jag vet inte, har nog bara haft feber för länge, funderat över konstiga saker.
Kommentarer
Trackback
