Drömbloggen

Nu börjar sommaren gå mot sitt slut, tyvärr.
Det vill jag verkligen inte, såg mitt nya skolschema igår. Och jag blev trött bara av att kolla på det.
Den här sommaren, det har verkligen varit den bästa sommaren jag någonsin haft tror jag. Det känns så i alla fall. Eller nej, jag kan nog faktiskt konstatera att det är så. Jo det är det.

Jag vill verkligen inte att sommaren ska ta slut, inte för att jag känner att jag inte hunnit göra allt jag skulle vilja göra, utan mer för att jag faktiskt har haft det så bra och fint som jag har hoppats på.
Inte en ända dag har jag kunnat vakna på morgonen och sedan gå och lägga mig igen utan någon plan för dagen, varje dag har upptagits av roliga, mysiga och underbara saker.

Den här sommaren har helt enkelt varit för bra för att ta slut, det tycker jag i alla fall. För jag är livrädd för rutiner, läxläsning och att folk ska vara för upptagna för mig.
Det ända som det blivit för lite av den här sommaren är nog träning, fast det är kanske lika bra, då kan det få bli för mycket av det till hösten istället.

Den här hösten så vill jag verkligen få tid till att njuta av, eftersom jag nu trots allt inte kan hindra den från att komma.
Jag vill göra allt mysigt som det pratats om under sommaren och mer därtill.
Det jag däremot inte vill göra är att få tid till att deppa till Lars Winnerbäck och gömma mig på gymmet.

Med tanke på att jag faktiskt har världens underbaraste människor att dela min höst med, och kanske hela livet?, så känns det inte lika tungt, för jag tillåter mig inte att glida ifrån någon, och jag tänker inte tillåta mig att dra på mig en luva och skruva upp ljudet på ipoden när jag skolkar från skolan och beger mig till gymmet för att träna bort ångest.
Så ska det inte bli, det är bestämt och inte meningen.

Jag vill ha en impulsiv höst med mycket mys. Och får jag bara fortsätta att pussa på Erika, sjunga Söndermarken med Borg, och ringa Danne då och då. Så kommer det bli en så bra höst som det kan bli.