Drömbloggen

Fastnar så lätt i musiken nu för tiden. Sitter bara och lyssnar. På riktigt.
Jag hör inte bara. Fast jag brukar nästan alltid lyssna på musiken när jag hör den.

Skulle vilja spela gitarr. Det är så jobbigt när alla sover.
Funderar på att kliva upp extra tidigt imorgon, fast jag har sovmorgon, bara för att hinna spela lite extra.
Drömmarna får ju mer bränsle ju senare kvällen blir.
Och så när jag är med dig då såklart.

Har börjat acceptera synth i musik. Det kan nog vara fint ändå.
Har väll breddat mitt synfält helt enkelt. Bytt perspektiv.
Känns som att jag ser så mycket av livet från utsidan av mig själv nuförtiden.
Men när jag är med dig så lever jag genom mig själv.
Kanske vid några fler tillfällen.
Men mycket mer från utsidan. Om det nu går att förklara.

Vill egentligen inte gå i skolan. Vill egentligen inte heller jobba.
Skulle vilja resa omkring. Framförallt spela musik.
Jobba lite tills man har råd att spela in en del.
Försöka sig på att spela live.
Ta sånglektioner.
Dricker mer eller mindre kaffe i perioder.
Kramas mer, för att det är trevligt, inte dom där måste kramarna.
Kanske festa mer. Ingen egentlig ambition. Men med rätt sällskap så.
Sova mer.
Sova mindre.
Sitta mer bredvid dig i soffan.
Dricka mer kaffe bredvid dig.
Leta efter mer äventyr.

Vintern är ändå inte dålig på något sätt, det är bara bristen på energi som tar hårt.
Jag gillar ändå att promenera runt.
Kanske klagar jag ändå ibland. Speciellt på mornarna när man ska iväg är det lite tråkigt med kallt väder.
Ska nog sätta punkt för kvällen här.
Inte öppna mig något mer i bloggen.
Känner att det skulle vara coolt att spela in låten jag skrev igår.
Undrar om Johan tar med sig sin mick och sådant så att man kan spela in.
Skulle vilja spela in den i badrummet med en nylonsträngad gitarr.
För känslan.
Stålsträngat är ju också en känsla.
En bra känsla.

Jag gillar "Någon gång måste du bli själv" av Säkert, gillar dock "Det här är vad dom säger" ännu mer.
Jag gillar låtar som passar in på en situation i livet.
Vet dock inte varför jag berättar det, så är det väll för alla.
Ibland kan man ju dock upprepa sig och sådära.
Kanske gör jag det för mycket ibland.
Men jag är ju den jag är. Det är härligt faktiskt.
Att man kan vara sig själv och känna sig omtyckt.

Jag gillar när jag säger någonting när vi går runt på stan också.
Kanske någonting lite smådumt, jag vet inte riktigt. Sådära så att du ler och knuffar till mig lite lätt.
Gillar också att vi ibland går så nära varandra att vi går in i varandra hela tiden.
Fast det är ju typ bara när vi går runt själva.
Men det gillar jag.
Gillar nog det mesta nuförtiden.

Ironiskt nog så kände jag mig ganska trött och seg i skolan idag.
Fast det var nog bara för några minuter.

Har vaknat upp nu.

Kanske frågar på fredag.
Godnatt.