...eller måste allting rivas ner?

Kan känna mig lite deppig fast samtidigt så känner jag mig glad när jag tänker på Borgs blinkning.
Vet inte om jag hade blinkat tillbaka om jag vetat vad som väntat.

Hade nog bara kännt mig usel.
Känner mig så nu också i och för sig. Fast antar att man ändå kan vara glad.
Lite ledsen och så ibland, men vi har ju en vår och sommar som väntar där långt bortom mörkret.
Och allting kan ju inte leda till onda saker.
Kanske alla vaknar upp nästa år efter nyår och inser hur allting borde vara.
Kanske vaknar jag upp och inser att allting inte borde vara som jag tänkt.
Är bra på att bygga upp saker. Kanske är någonting bra ändå.
Ska fortsätta bygga upp saker hela tiden.

Du sa att jag nog får sänka mina krav.
Jag kanske borde höjja mina krav. Så att ingen matchar. Någonsin. Tänk vad skönt. Aldrig mera kär.
Det skulle ju innebära aldrig mera olyckligt kär.
Tänk så svag man skulle vara då. Klart att man kan ta baksidorna om man tänker på det fina.

Kärleken har inga krav.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0