Jag är din jobbigaste vän
Bara 40 minuter kvar av den 23 december.
Vilken resa det har varit, hela den här terminen.
Det känns som att man har kommit ut som en annan människa.
Vet inte om jag har blivit en bättre människa dock.
Återstår väll att se.
Vet att jag blir glad vad jag än får i julklapp.
Fick vad man skulle kunna jämföra med en julklapp för 2 veckor sedan nu.
Fast det var så himla mycket finare än någonting annat.
Inte för att jag har tänkt göra en Lars Winnerbäck och gå runt och älta i 10 år.
Men liksom. Ett tag får man göra det.
Fina saker är ju sällsynta ibland.
Beror såklart på vad man drar för gränser.
Fina vänner till exempel har jag ju haft en extrem tur med.
Fin musik finns det ju också en hel del av i världen.
Fint kaffe också.
Det finns alltså inte så mycket att klaga på med andra ord.
Det finns bara saker att drömma om.
Vem vet vem man står bredvid till våren.
Hoppas på att få hålla en hand i min då.
Sen om det blir en konstant partner eller att jag typ håller Borgs hand på fyllan behöver inte spela så stor roll.
Fester gör mig glad, hon gör mig glad.
En kombination skulle ju vara det ultimata.
Sen så kommer ju skolan att avslutas också.
Känns spännande att man kommer få massa fritid att ägna åt musiken om man inte får något jobb.
Fast med lite tur får jag jobb.
Kastar mig in i vuxenlivet.
Eller så sitter jag och dricker bakiskaffe första skoldagen då alla andra vandrar till skolan.
Orkar inte bli besviken utifall att man skulle bli arbetslös så att säga.
Fast kanske folkhögskola skulle vara någonting.
Lära sig att dricka vin, bo i studentkorridor och sitta och diskutera med konstnärer på nätterna.
Låtsas vara någon annan.
Är dock inte så sugen på nudlar som levnadsstandard just nu.
Inte om jag ska bo själv.
Skulle vara kul att dela boende med någon.
Lägga pengar på kaffe och alkohol.
Gitarrsträngar.
Max-mat varje fredag och lördagkväll.
Nej man lär sig aldrig.
Man är egentligen lycklig i nuet.
Men det är trevligt att drömma.
Tänka sig andra perspektiv.
Jag försöker skratta bort allting. Tänk inte mer på mig.
Jag vet att jag är sämst.
Måste bara känna någonting.
Vilken resa det har varit, hela den här terminen.
Det känns som att man har kommit ut som en annan människa.
Vet inte om jag har blivit en bättre människa dock.
Återstår väll att se.
Vet att jag blir glad vad jag än får i julklapp.
Fick vad man skulle kunna jämföra med en julklapp för 2 veckor sedan nu.
Fast det var så himla mycket finare än någonting annat.
Inte för att jag har tänkt göra en Lars Winnerbäck och gå runt och älta i 10 år.
Men liksom. Ett tag får man göra det.
Fina saker är ju sällsynta ibland.
Beror såklart på vad man drar för gränser.
Fina vänner till exempel har jag ju haft en extrem tur med.
Fin musik finns det ju också en hel del av i världen.
Fint kaffe också.
Det finns alltså inte så mycket att klaga på med andra ord.
Det finns bara saker att drömma om.
Vem vet vem man står bredvid till våren.
Hoppas på att få hålla en hand i min då.
Sen om det blir en konstant partner eller att jag typ håller Borgs hand på fyllan behöver inte spela så stor roll.
Fester gör mig glad, hon gör mig glad.
En kombination skulle ju vara det ultimata.
Sen så kommer ju skolan att avslutas också.
Känns spännande att man kommer få massa fritid att ägna åt musiken om man inte får något jobb.
Fast med lite tur får jag jobb.
Kastar mig in i vuxenlivet.
Eller så sitter jag och dricker bakiskaffe första skoldagen då alla andra vandrar till skolan.
Orkar inte bli besviken utifall att man skulle bli arbetslös så att säga.
Fast kanske folkhögskola skulle vara någonting.
Lära sig att dricka vin, bo i studentkorridor och sitta och diskutera med konstnärer på nätterna.
Låtsas vara någon annan.
Är dock inte så sugen på nudlar som levnadsstandard just nu.
Inte om jag ska bo själv.
Skulle vara kul att dela boende med någon.
Lägga pengar på kaffe och alkohol.
Gitarrsträngar.
Max-mat varje fredag och lördagkväll.
Nej man lär sig aldrig.
Man är egentligen lycklig i nuet.
Men det är trevligt att drömma.
Tänka sig andra perspektiv.
Jag försöker skratta bort allting. Tänk inte mer på mig.
Jag vet att jag är sämst.
Måste bara känna någonting.
Kommentarer
Trackback
