Jag hörde att det fanns ett hemligt ackord

Slet mig från apatin ett tag.
Besökte min farmor och farfar.
Tryckte kroppen full med alvedon och spelade gitarr.
Sov i en timme eller så.
Drack massa kaffe.
Drack en monster.
Käkade chokladpraliner.
Lyssnar på julmusik.
Spelade nyss en free for all match i Cod:mw2 och plockade hem segern utan svårighet.
Känns som att livet har tagit en drastisk ändring.

Nu ska vi fixa julskinka och sedan ska jag uppdatera mitt liv med städning.
Vet inte varför det skulle kunna kallas uppdatering.
Insåg att jag har feber.
Lagom till jul.

Tänker på alla barn som säkert också har feber idag.
I ögonen. Dom har nog extra mycket feber när dom ska sova.
Sedan är dom euforiska när dom vaknar upp imorgon.
Det är ändå någonting magiskt med julen för alla dom små fina barnen.
För oss som vuxit till oss lite och blivit tonåringar återstår bara att vara unik.
Känna sig lite utanför världen.
Stå och se på från sidan.
Som att kolla in i ett skyltfönster på den där jävla provdockan som alltid är i så jävla bra form.
Ett ställe dit man själv aldrig riktigt kommer.
Min sista jul som tonåring.
Sedan är jag 20.
Då är konceptet förlorat för all framtid.
Inget dåligt med det liksom.

Lite hallelujah på den här eftermiddagen och allting flyter på riktigt bra. Jeff Buckleys version.
Har alltid gillat Shrek versionen bäst.
Med John Cale.
Eller är det Scrubs versionen? Det kanske är samma i och för sig.

Alla andra verkade gilla Amanda jensens version där för några år sedan då hon var med i idol.
Visst hon ser ju bra ut och så. Men jag hatar den versionen av låten.
Helt värdelös.
Hörde att hon blivit singel förresten.
Kanske skulle slå henne en signal.
Eller nej. Jag väntar tills hon ringer mig.
Kan bestämma ett ställe att ses på och så kan jag göra någonting annat istället.
Sedan kan jag ligga och tänka. Hmm, vart hade det ledit om jag ändå åkt och träffat henne.
Fast jag har redan nu nog med saker att tänka på.
Kollade in i väggen en timme idag medans jag tänkte.
Eller taket måste det varit. För jag låg i sängen.
Kollade på en lampa i fönstret också. Från lite olika vinklar. Testade att öppna och stänga ögonen.
Spännande iaktagelser.
Lät tankarna flöda fritt och så.
Insåg att jag kanske fan inte behöver någon.
Men det finns någon jag vill ha, någon jag vill vara med. Inte för att jag behöver henne. Utan för att jag gillar henne.
Det är fan finare än att behöva någon.

Har skrivit länge nog nu.
Dags att vakna upp för tredje gången idag.
Adjö.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0