Och jag, jag står maktlös inför kärleken igen

Funderar på att ladda upp inför en promenad i den här snöstormen.
En bil körde fast här utanför för ett tag sedan. Hjälpte den att komma loss.

Skönt att man aldrig själv är i behov av hjälp.
Jobbigt att man själv sätter sig i dåliga situationer.
Alkohol kanske skulle vara en smart flykt ett tag. Eller så väntar man tills det nya året ska firas in.
Ganska tragiskt ändå, att svenskar alltid ska ha massa fylle högtider.
Fast när man är ung är det ju svårt att se tragiken i det hela.
Får väll känna mig lyckligt lottad som är ung och ändå fick uppleva ångestens glansdagar. Dom senaste dagarna.
Men det kommer ta tid och jag har ju tid i och för sig. Fast det känns som bortkastad tid att vänta på någonting bara.
Varför inte bara drömma, under tiden som man väntar.
Drömma tillsammans.

Skulle vara oerhört givande tror jag. Kaffe smakar bra på lövskatan.
Har börjat glömma smaken.

Hade det inte varit så jävla dåligt väder så hade ju jag och Danne kunnat glida iväg för lite sällskap med Borg o Mört.
Hatar när vädret vinner.
Ska trotsa det imorgon oavsett.
Borde försöka trotsa allt.
Hela livet.
Typ som Bad Cash gör.

Fast Martin har ju ett kännt ansikte. Vet dock inte om det är hans mål jag vill ha.
Eller jag vet att det är det fan inte.
Stäng din dörr, vi har något att reda ut.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0