Drömbloggen

Annika säljer en låt.
Kanske är en fin grej. Stör mig väll på själva tanken. Känns som att det som gör att man gillar musik är ju att den som skrev den tänkte någonting när dom skrev den. Ur sitt eget perspektiv.
Bra att tjäna pengar åt radiohjälpen visserligen.

Men vill man nu ge bort en låt till någon så kan man ju ändå försöka sig på att skriva en själv. Tanken blir ju så mycket finare. Det behöver inte bli så jävla bra. För tanken blir ändå bra.
Och vill man istället köpa den för att man har mycket pengar så kan man ju direkt skänka pengar till radiohjälpen.

Men nej, ska inte såga ideen mer. En fin tanke av Annika.
Undrar om hon har mycket pengar.

Gillar Kent mer och mer.
Känns som att det var evigheter vi satt nära varandra och lyssnade igenom dom första 4a låtarna.
Kaffet smakade liv. Ditt hår luktade shampo. Och mina händer trevade över din nacke. Fastnade lite i ditt hår.
Men det var bra låtar.
Har fortsatt att upptäcka bra låtar.

Skulle vilja ha ett band lite som Kent.

Nu är det dock inte så att man måste ha ett band.
Skulle inte orka lägga ner tiden om man själv var tvungen att driva hela tiden.
Men att vara med. Vara ett.

Är kanske mest inriktad på dig.
Du sover säkert redan.
Och snart ska jag gå och somna utan dig.
Det har jag ju visserligen gjort hela livet.