Drömbloggen

Jag vet inte. Kanske överdrev jag i tidigare inlägg.
Antingen är jag helt galet blind eller så blir vi faktiskt glada av varandra. Och det kan jag ju ändå nöjja mig med.
Och jag fick ju faktiskt skolka med dig idag och bjuda dig på fika.
Och vi har ju ändå planer. Och det är ändå någonting där under som får mig att hoppas.

Och det snöade när jag följde dig till bussen.
Och det känns som att någonting har sköljt mig ren sen imorse.
Kanske din kram. Kanske ditt leende.
Eller så är det bara så. Du är du.
Och då är det så.

Och jag kan bara drömma under tiden som jag väntar.