Figured out my sundays feels like ages

Har druckit mina dagliga 18 koppar idag.
Svart. Direkt ner i strupen. Varmt. Brännande.
Uppiggande. Rörande.
Utanför mitt fönstret så har barnen varit igång några timmar redan. Lekt. Stojjat.
Tack. Jag gillar att vakna till ljudet av barn som leker och sedan somna om.

Nu har jag somnat om för sista gången idag och snart ska jag trycka i mig frukost och vandra in till stan.
Igår var jag och Sara ute och sladdade med golfen halv fyra på natten. Snö överallt, och så en massa plogbilar.

Inte helt oväntat så tränade jag igår, så idag har träningsvärken satt sig i kroppen.
Hade egentligen tänkt träna ben men det finns det inte riktigt tid för. 
Däremot finns det tid för att sänka Jäger och bli redlöst berusad.
Tyvärr alldeles för mycket tid för det.

Men jag ska nog stå emot. Ge tillbaks och blicka framåt istället.
Även om vissa dagar kan kännas som en väntan.

Jag kan inte minnas när jag spelade så mycket gitarr som jag gör nuförtiden sist.

Jag och Sara bakade igår. Det blev gott, även om jag ändå kommer skratta om jag bjuder någon på fikat nångång.

Jag och Borg såg Veronica Maggio i onsdags. Bra vet jag inte om jag kan säga. Ganska bra är nog ett mer troligt scenario.

Men nästa lördag så ska jag och Sara sjunga med till Deportees i kulturens hus. Det kan bara sluta på ett sätt.
Nu ska jag dricka fyra koppar kaffe till. Sen är det bra. Nej tack. Ikväll ska jag nog videoblogga.
Håll ögonen öppna gott folk.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0