Don't speak to the wall

Sitter och skjuter i mig den fjärde och sista koppen kaffe innan jag ska iväg.
Smakar bra.
Funderar på hur jobbigt det måste vara att vara en kokainmissbrukare när man är förkyld och helt snorig. Kan ju inte vara det smidigaste då. Kanske är det det som leder till heroin istället.
Borde fråga Martin. Känns som att han är rätt man för dessa frågor.


Var varmare utomhus idag, 19 sköna minusgrader.
Nästan så att man vill slänga på sig skidorna och åka iväg. Men skolan kallar tyvärr.
Bara att vara ärlig mot sig själv, jag är slapp och vill bara slappa.
Ser mest framemot dagens träningspass, sedan ska jag nog införskaffa en Pepsi max och låta kvällen driva iväg medans jag läser igenom någon bok.
Kapitulerade för sömnen igår när jag bara hade ungefär 10 sidor kvar av Ronnie.
Gillar inte att lämna några sidor i en bok, för oftast är inte böckerna som bäst i slutet, utan typ mitt i eller så.
Bortsett från Harry Potter böckerna som håller en hög klass rakt igenom.
När jag tänker efter så är det oftast biografier som tappar.
Kanske för att i mitten så lever dom mest rockstjärneliv och knarkar och spelar och så.
Sen i slutet är dom bara ödmjuka och drogfria.
Lite för stor kontrast.


Nu återstår det bara att se om styckeindelningen fungerar idag.
Annars får ni en röra att läsa, goddag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0