Jag fattar ingenting

Musik och musik.
Allting börjar ju någonstans.

Pratade med Johanna igår. Hon hade skaffat kort hår och insett varför killar behöver vax.
Det kanske ligger någonting i det, ju kortare hår, detso mer vax behöver man. Som att man måste kompensera för längden med att kladda ner håret. Man väljer ju alltid själv visserligen.

Har fortfarande intensiva banddrömmar. Det känns som att vad mer finns det att välja på?
Ingenting, ingen återvändo. Man kan bara vandra rakt genom korridoren. Alla dörrar är stängda.
Jag vet inte om det stämmer. Att utan korridorer skulle jag bli lycklig, kanske jag inte är lik Lasse på just den punkten. Tidigare kände jag den känslan. Men nu så verkar studier vara det enda man egentligen vet någonting om.

Skulle önska att musiken var det enda som fanns!
Och man väljer ju själv.
I go for the broken one's.

Dags att börja söka bidrag och flytta hemifrån kanske.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0