Och jag skulle bli något stort, när vi började i samma klass

Ibland överdriver man, men när man tror riktigt hårt på någonting så tycker jag ändå att man har mer rätt till det.
Jag kanske har blundat för vackra saker. Undrar vad det vackraste som ska hända mig kommer bli.

Har förövrigt lagat mina kängor. Lite lim och dom blev som nya hoppas jag.
Så folk kommer få vänta på mig nu innan vi ska ut eftersom jag kommer behöva knyta dom.
Det finns dock ett trick för att knyta dom snabbare. Har gjort det någon gång på fyllan och en gång när jag och Paulina skulle springa till bussen vid skurholmsrondellen.
Jag sa att jag kunde dra en "fylleknytning" eftersom att jag hade stått för länge framför spegeln.
Eller jag vet inte om jag hade stått där för länge. Det påståendet får nog hon stå för.
Jag tror att det var morgonkaffet som stal mest tid. Men när det var uppdrucket så hade jag liksom inga ursäkter för att dröjja kvar. Egentligen så hade jag bara gymmet som väntade tidigt på morgonen, Passe däremot hade bokat in en körlektion.

Uppkörning för henne på fredag.
Sedan ska jag kräva tillbaka allt som är mitt.

Insåg att jag har en riktig hitlåt som ligger här hemma. Den vill jag verkligen spela in.
Lika mycket som jag vill dricka kaffe.
Lika mycket som jag vill att vi ska bygga upp någonting nytt. För oss.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0