Drömbloggen

Vissa gånger funkar det, andra inte.

Just nu kanske jag inte riktigt gör det. Sov 3 timmar efter middagen.

Hamburgare följt av en hel ben & Jerrys gjorde mig aningen trött. Precis som kylan.

Känns som att man snart måste bryta sig loss, bli det där stora som man skulle bli.

När man går runt och är kär i någon så kan man liksom bryta sig loss lite lättare, det känns mer vettigt att faktiskt fånga varje stund.

Nu är väll grejen att jag mer har velat ta avstånd från allt sådant en tid, har tagit avstånd från alla drömmar också tror jag.

Annika Norlin ser bra ut, och det höll du ju med om idag.

Jag var kanske svår idag, nekade erbjudandet om att ta en milkshake.

Skulle man läst något tidigare inlägg så talar jag ju automatiskt mot mig själv.

Känner mig nästan lite rädd för att umgås bara vi två, vill inte bygga upp några förhoppningar igen, för att låta dom rivas ner.

Jag har visserligen låtar som kan säga det mesta.

Men jag har liksom inte sagt allt som jag vill säga. Kanske det inte behöver sägas. Men jag tror att det är dags nu att ta sig ut ur bubblan innan det faktiskt blir för sent att ta någonting tillbaka.

Jag behöver inte ta allt tillbaka.

Jag har inte tappat allting heller kanske.

Imorgon eller vilken annan dag som helst så ska jag inte tacka nej till en milkshake.

Kanske ser ut som en liten grej.

Men någonting måste man ju bygga upp allting på, speciellt när allting har rivits ner.